Sidor

onsdag 15 januari 2020

Youth in Revolt (2009) recension




Nick Twisp (Michael Cera) är 16 år och har ett problem. Han är oskuld. Då ingen tjej i hans hemstad Oakland är intresserad av en kille som har Frank Sinatra som sin största idol, så kommer det som en lättnad för honom då han åker på en kampingsemester min sin white trash-morsa Estelle (Jean Smart) och hennes lastbilsförare till pojkvän (Zach Galifianakis).



”I filmen är det alltid den goda killen som får tjejen. I verkligheten är det den onda”. Med dessa orden börjar filmen. Då Nick och hans familj lämnar kampingen och Sheeni kan han inte tänka på annat än henne. Han blir då uppmanad av Sheeni att försöka bli utslängd från hemmet så dem kan vara tillsammans. Detta får Nick att skapa ett alter ego vid namn Francois Dillinger (även här Michael Cera), som vågar göra dumdristiga saker.
YES IS DEAD!


På kamping-semestern träffar Nick Sheeni Saunders (Portia Doubleday) som även hon gillar lite ”udda” musiksmak och litteratur som endast består av franska artister från 70-talet. Nick blir så klart störtförälskad i henne, men hon ser allt bara som en sommarflört. Dessutom har hon redan en pojkvän.

Jag vet inte riktigt hur jag ska se på filmen, för mig är den mer en drama än en komedi. Eller kanske en dramakomedi i vissa fall. Humorn är annorlunda och väldigt indie för att vara en ”ungdomskomedi”. Det går väl inte hem hos alla, men jag gillade det. Michael Cera är som skriven för rollen (filmen är baserad på böckerna Youth in Revolt: The Journals of Nick Twisp). Han får spela den där pinsamma killen som mest står tyst, men även vara lite tuffare och se jäkligt creepy ut som Francois. Det finns inte många gånger då jag skrattar rakt ut, utan sitter mest och fnissar åt den finurliga dialogen. Kan nog vara en sådan där film som man gillar bättre andra och tredje gången man ser den. Att sätta Zach Galifianakis och Steve Buscemi som säljande affischnamn känns lite tråkigt, skulle gärna ha sett deras karaktärer mer i filmen.