Sidor

torsdag 7 november 2019

Crown Jewel 2019 recension




Det finns egentligen rätt så mycket att skriva om gällande Crown Jewel och jag vet egentligen inte i vilken ände jag ska börja. Men det var en historisk natt så det får nog ändå bli att det för första gången gick en wrestling-match mellan två kvinnor i Saudiarabien. Det i sig är ett steg i rätt riktning för landet och dess syn på kvinnor så för den delen var det verkligen en bra grej men det blir också fel på sätt och vis. Jag ska förklara mig. I den riktiga showen är Natalya och Lacey Evans karaktärer i speciella dräkter och under deras match under Crown Jewel så wrestlade dem i heltäckande dräkter med en vanlig tröja över själva underdräkten.

De båda wrestlarna var dessutom helt utanför karaktär och körde knappt något som kunde urskilja hur dem är i den riktiga showen. Det hela blir då bara en platt match för dock en bra sak, och jag tycker ändå att det var bra att det gjordes, men samtidigt ligger smaken där att det ändå inte var på riktigt. För ska det vara på riktigt ska dem ändå kunna wrestla i sina riktiga dräkter och vara i karaktärerna och då blir väl Lacey Evans alldeles för starkt i saudiernas smak. Jag är ganska så säker på att dem som följer WWE i Saudiarabien ändå sett dem wrestla i sina riktiga dräkter så för den delen borde det inte vara någon fara. Kan dock tänka mig att det censureras i saudisk-tv och är det så tror jag ändå dem flesta har sätt den riktiga showen illegalt. Nog så väl är det skillnad på att se det lagligt som illegalt. Detta sömnpiller till match vinner Natalya efter lite trevande wrestling.

Resten utav Eventet då? Jo jag kom ju lite sent då pre-showen hållit på ett tag men möttes utav det glädjande beskedet att Humberto Carillo precis vunnit den 20 manna stora Royal Rumble-matchen och fick då senare under kvällen möta AJ Styles om WWE U.S. Championship-bältet. Den matchen såg ungefär ut som den dem båda hade haft i RAW samma vecka med enda skillnaden att Humberto denna gång såg något tröttare ut. Han bjöd allt som oftast på väldigt talangfylld wrestling och är en fröjd att se för ögat. AJ Styles såg för en gångs skull inte full ut som jag tycker att han har gjort många gånger den senaste tiden. Han bjöd också på bra wrestling i en av detta events mest fartfyllda matcher. AJ vann ändå till slut och försvarade bältet.

Från AJ Styles kan man gå till resten utav OC då Karl Anderson och Luke Gallows deltog i Tag Team Turmoil-matchen och gjorde det med framgång. Först in i denna match var Dolph Ziggler och Robert Roode som i tur och ordning besegrade Lucha House Party och Curt Hawkins och Zack Ryder innan dem själva blev besegrade utav Heavy Machinery. The new Day besegrade Heavy Machinery och slog även ut B-Team och The Revival innan dem själva blev besegrade utav OC. De fick i sista matchen möta Viking Raiders som dem slog ut och blev då vinnare utav WWE Tag-team World-cupbucklan. Det bjöds emellanåt på bra wrestling under denna match men några utav tag-teamen åkte ut alldeles för lätt. Personligen så hade jag gärna sett mer utav Hawkins och Zack Ryder eller The Revival men det skulle vara en kväll i OC:s tecken.

När jag ändå är igång och skriver om matcher med många inblandade så kan jag gå vidare till Team Hogan mot Team Flair. De gamla legenderna Hulk Hogan och Ric Flair samlade ihop wrestlare i varsitt lag för att ge varandra på nöten, skulle man kunna säga (särskilt om man vill låta som en pilsnerfilm). Team Hogan bestod utav Roman Reigns, Ricochet, Rusev, Shorty G och Ali. Team Flair bestod utav King Corbin, Drew McIntyre, Randy Orton, Bobby Lashley och Shinsuke Nakamura. Detta var en utav behållningarna på hela eventet eftersom farten drogs upp något och att det blev en riktig underhållande kamp och bra wrestling. Roligast var det nog ändå att se när Rusev och Bobby Lashley möttes i ringen eftersom stämningen mellan dem inte är så bra eftersom Lashley snott Rusevs fru Lana. Det i sig blev som en extra krydda till hela matchen och gav den en extra liten nivå som kräves. Annars hade  uppbyggnaden för själva matchen varit rätt så trist även fast dem haft några kul promos bland annat under RAW. Team Hogan vann till slut.

Hur gick det då för vår saudiske wrestlare Mansoor? Jo det gick rätt så skapligt för honom i hans match mot Cesaro. Den var både fartfylld och Cesaro höll definitivt inte igen. Här förstod man på förhand att Mansoor skulle vinna eftersom det var en gala i hans hemland så utgången kändes inte så otippad.


NO! NO! NO!


Det var högt tempo och flera gånger såg det ut som att nu kommer Cesaro vinna eller nu kommer Mansoor vinna. Matchen som sådan var nog en av de längsta för eventet men det märktes knappt eftersom det var bra underhållning. Emellanåt känns det som att Mansoor är någon sorts Seth Rollins-light då han härmar honom lite i rörelser och minspel. Mansoor vann till slut och kunde tala till sitt hemland om att om man har drömmar så kan man göra dem möjliga och att man aldrig ska sluta tro på dem.

Nu då till denna galas mest hypade matcher och jag tänker börja med den som var först i ordningen utav eventet. Brock Lesner mot Cain Velasquez. Detta möte var från början kantad med två revansch historier. Cain ska hämnas Brocks utlopp på Ray Mysterio och hans son Dominique som Brock misshandlat med stolar och supplexes och dylikt. Brock ska hämnas Cain för ärret han fick i UFC för en massa år sedan. Uppbyggnaden för detta möte har varit riktigt bra men om man ska jämföra det hela med utfallet så var utfallet en katastrof. Brock och Cain gick först runt lite och gjorde lite slag som om det skulle vara en UFC-match. Brock tryckte upp Cain mot ena hörnstolpen. Cain kom ur det och började motta slag mot Brock som hamnade på backen. Väl där med en Cain som ska börja slå mot en liggande Brock så kopplade Brock ett grepp och Cain tappade. Ingen direkt wrestling och ingen större underhållning utöver att Ray Mysterio kom in och gav Brock en rejäl omgång med en stol. Annars var detta ett totalt haveri i förhållande till hypen kring den. Vi får väl se hur dem går vidare med detta men ska Cain wrestlas nått mer så får han verkligen träna för det.

Kvällens andra mest hypade match stod mellan Braun Strowman och Tyson Fury. Uppbyggnaden till denna match hade också varit bra men också något roligare än den med Cain. Den legendariske boxaren Tyson Fury har visat sig ha en hel del humor vilket har använts under vägen fram till matchen. Uppkomsten till det hela var att Tyson satt i publiken och att Braun först gjorde boxningsnävar riktade mot Tyson och i ett moment senare så skickade han en annan wrestlare som far ut i publiken mot honom. Där föds själva essensen då också Tyson hoppade upp och rörde sig mot Braun. Hur var den här matchen då? Jag tycker dem gjorde den mycket mera underhållande än Cain och Brocks match. Här bjöd båda på sig själva och att Tyson hade tränat något mera på wrestlings-moves än vad Cain hade gjort. Han gjorde dem ganska bra fast något långsamt så det såg mycket komiskt ut ibland. Strowman fick springa lite tåg även denna gång vilket är en utav hans specialiteter. Matchen slutade med att Tyson slog ut Braun ur ringen och på så vis blev uträknad. Det blev så att säga en komisk avslutning för KO-mästaren. Han gjorde dessutom något väldigt vågat och kom in i stereotypisk arabisk dräkt vilket kunde ha förargat publiken men det verkade mest bara uppskattas. En lite rolig detalj för en rolig match.

Och nu till själva Main-eventet. Seth Rollins mot The Fiend Bray Wyatt om Universal Championship-bältet i en Falls Count anywhere-match. Det är ju alltid lika mäktigt att se The Fiend komma in eftersom dem fått till hans intro väldigt bra. Dock stör jag mig på att arrangören fått för sig att dem måste slåss i laserrött-ljus vilket bara blir jobbigt för ögonen att titta på. Matchen blir en rätt så underhållande tillställning då Seths attacker ska vara som att dem inte alls är någon match för Bray. Han reste sig ganska ofta efter en räkning osv. Även Seth fick ta en hel del stryk innan det var dags att se ut som om Seth skulle vinna åter igen.

Det kördes stampning utav huvudet över fem gånger i rad men The Fiend bara reste sig upp. När dem då var vid sidan utav scenen så hamnade Bray efter en attack nere vid lite teknisk utrustning och en del pyroteknik bränns av. Seth sprang ned för att se om The Fiend verkligen nu skulle vara besegrad. Då reser sig Wyatt och attackerade Seth med fingrar i munnen och sedan vann med räkning till tre. Det var ändå väntat trots att jag tycker att dem överdriver hur mycket stryk The Fiend ska tåla. Det blir en slags lotsas wrestling-match på det sättet. Det skulle vara kul om dem matcherna med The Fiend i fortsättningen skulle vara lite mer som en riktig match. Men det är ju ändå underhållande även på det här sättet på något vis. Dock är det ju främst bra wrestling man vill se. Nu får vi hoppas att kommande ppv:s blir bättre (och det borde inte vara svårt). Det här var nog den sämsta jag sett.





Bilder © WWE