Child's Play (2019) recension

AWESOME! Andy är uttråkad i det nya området som han flyttat till med sin mamma. Hans mor försöker få honom att gå ut att leka med ungdomarna i området men han vill egentligen bara ha en Buddi-docka. Han får en som blivit returnerad till leksaksaffären som hans mor jobbar på. Ingen förstår riktigt varför den blivit återlämnad men snart ska Andy och alla andra i hans omgivning bli varse om det. Denna film är regisserad utav Lars Klevberg (Polaroid, 2019) och ger en ganska fräsch tolkning på originalet från 1988. Här är det lite annorlunda anledningar till att dockan börjar agera själv samt att den är en betydligt uppgraderad variant och tidstypisk med uppkoppling på nät och dylikt. Filmen är skapligt snygg men jag slåss emellanåt om jag gillar Chuckys nya utseende i den. Nog ser han hemsk ut ibland men animationen gör att det är något element som försvinner. Det har kanske att göra med att jag tycker att dockan ser både mer själlös men dock också mer levande ut samtidigt vilket gör mig förvirrad. Det finns dock en del snygga vyer i filmen bland annat källarvyerna och korridorerna samt regnet ned på gatan från Andys lägenhet. Skådespelarinsatserna är bra. Mark Hamill (Star Wars-filmerna, 1977-2017) gör ett fantastiskt jobb som rösten till Chucky. Han lägger dem labila tonlägena perfekt och man ryser ibland när han ändrar på tonläget i det sista ordet i en del meningar. Med andra ord en perfekt insats för en känslolabil docka. Gabriel Bateman (Annabelle, 2014, American Gothic, 2016) gör också ett bra jobb som den uttråkade och vän sökande snälla pojken Andy. Aubrey Plaza (The To Do List, 2013, Legion, 2017-2019) gör ett bra jobb som Andys omtänksamma men också ensamma och naiva mamma. Nämnas bör även Tim Matheson (Deltagänget, 1978, The West Wing, 1999-2006) som Henry Kaslan som pratar i annonserna för buddi-dockan och vars karaktär ger filmen en Halloween 3-känsla och får mig att tänka på Conal Cochran och hans ondskefulla plan. Eftersom filmen är så rå och brutal på, sina ställen, är jag rätt förvånad över att det är en barnfilm (skratt). Davve och jag skojade lite om det. Det jag ska skriva är att jag tycker det är kul att man vågar göra en ganska brutal film när det är mest fokus på barnen och att det är dem som är i centrum. De vuxna i filmen är mer som bi-karaktärer men har även dem en centralroll även fast dem känns mer åsidosatta. Det hela får mig att tänka på om dem inte rider lite på Det-tåget med barn i huvudrollerna. Filmen har en hel del bisarr humor vilket tilltalar mig oerhört mycket. En favoritscen är när Chucky ger Andy en oerhört trevlig present efter det första mordet. Många andra hör ihop med när Chucky ska lära sig säga saker eller indikerar en kniv för första gången. Filmen handlar bland annat om dåligt föräldraskap och dåligt omdöme i allmänhet. Otrohet, sluskar och snuskar samt vänskap och att försöka förstå sig på känslor och hur svårt det kan vara när man inte förstår dem. Det var överlag en mycket överraskande ny tappning utav originalet. Men väl underhållande och rolig samt stundtals väldigt obehaglig. Se den om inte för Mark Hamill. KÖP FILMEN PÅ DISCSHOP - DVD, BLU-RAY KÖP FILMEN PÅ CDON - DVD, BLU-RAY

AWESOME! Norrmannen Lars Klevberg gör med Child's Play (2019) sin första live action-film i form av en remake på den klassiska filmen med samma namn från 1988, kanske mer känd som Den onda dockan här i Sverige. Brad Dourif som lånat ut rösten till den onda dockan Chucky i hela 7 filmer lämnar nu över stafett-pinnen till ingen mindre än Mark Hamill som bevisat att han är en grymt bra röstskådespelare som bland annat Jokern i Batman: The Animated Series (1992-1995). Singelmorsan Karen Barclay (Aubrey Plaza) jobbar som en utbränd kassörska på butikskedjan Zed-Mart. En dag då en kund kommer in i butiken med en defekt Buddi-docka övertalar hon sin chef att få ta med den hem istället för att den kastas. Då sonen Andy (Gabriel Bateman) snart fyller 13 år och har önskat sig en kommande blond Buddi 2-docka tänkte hon att han nog skulle bli lika glad för denna. Dockan han får fungerar inte riktigt som den ska, alla spärrar mot svordomar med mera är borta och det har Andy och hans vänner Pugg (Ty Consiglio) och Falyn (Beatrice Kitsos) väldigt kul åt. En dag kommer Andy hem från skolan och ser sin mor tillsammans med sin nya pojkvän Shane (David Lewis). Han är en riktigt dryg jäkel som inte är speciellt trevlig, och det snappar Chucky upp. Chucky kopplas nämligen upp till nätet via en app på mobilen, och kan på så vis lära sig nya saker om allt möjligt. Mest av allt vill han dock sjunga sin Buddi-sång tillsammans med Andy vid passande och opassande tider på dygnet. När ett mord sker utreder Karen och Andys störtsköna granne Mike (Brian Tyree Henry) fallet. Även Mikes hjärtvärmliga och sarkastiska mor Doreen (Carlease Burke) är med i några av de mer bisarra scenerna. Att den nya Onda dockan-filmen utspelar sig i dagens samhälle med mobiler som stor underhållning för målgruppen barn och ungdomar känns fräscht och helt i tiden. Idag räcker det nog inte med en docka som kan "tala" med en, utan den ska kunna koppla upp sig på internet också. Bateman spelar Andy väldigt bra som den lite blyge och insnöade tonåringen som är trött på att flytta. Han tar dock till sig modet att börja prata med Pugg och Falyn som hängt utanför på gården. Dessa karaktärer är också lätta att tycka om, Pugg med sina överdrivna kommentarer och den tuffa tjejen Falyn som har en cool attityd. Även Plaza är bra som den omtänksamma modern som bara vill det bästa för sin son, men som inte alltid har råd eller tiden att göra det. Aubreys sätt att skådespela med sina ansiktsuttryck har verkligen växt på mig genom åren. Det med små och enkla medel. Mark Hamill gör ett lysande jobb som rösten åt den nya versionen av Buddi-dockan Chucky. Han har en mer mjuk och snäll röst mot Dourifs mer grova och skrovliga röst. Dessutom svär han inte lika mycket. Mest bara då det passar situationen. Han känns helt klart creepy på ett annorlunda sätt. Designen som ser mer artificiell och plastig ut mot de senaste två reboot-filmerna Curse of Chucky (2013) och Cult of Chucky (2017). Jag gillar helt klart designen bättre i dessa, dock passar denna bättre in i här när han är mer högteknologisk med lysande ögon som symboliserar att han är påslagen. Vad vore nu en Chucky-film utan blod och sjuk humor? Det bjuds det på en hel del av. En av de brutalaste scenerna är då den udda kufen till granne Gabe (Trent Redekop) försöker att få liv i Chucky med sina instrument. Något han fick ångra. Jag har uppskattat och tyckt om nästan alla Child's Play/Chucky-filmer, och så även denna.