Sidor

fredag 18 oktober 2019

Godzilla: King of the Monsters (2019) recension


YES IS DEAD!


Dr. Mark och Emma Russell jobbar i fält på olika håll. Medan Mark fotograferar djur på savannerna så har Emma lyckats komma på ett sätt att tämja jättemonstren som dem kallar för Titanerna. I detta fall har hon lyckats tämja den dem kallar Mothra. När hon väl lyckats med det blir Emma och hennes dotter, Madison, kidnappade utav Alan Jonah och hans anhängare som ser det som en möjlighet att använda maskinen för tämjning som ett vapen. Samtidigt har kungen utav alla monster King Kidohra vuxit sig stark och förödelse väntar. Ligger hoppet åter igen till Godzilla?












Denna film är regisserad utav Michael Dougherty (Trick 'r Treat, 2007, Krampus, 2015) och är en uppföljare på Godzilla (2014) som regisserades utav Gareth Edwards. Detta är filmer som bygger på en hel rad andra filmer som kom på 80-talet med det japanska radioaktiva monstret Godzilla. Jag vet inte alls hur många filmer det finns men åtminstone ett 30-tal och det språkas rätt hårt om vilka som är i rätt ordning och vilken som är uppföljare till vilken. I denna film får man åtminstone se monstren ordentligt och över lag håller filmen en ljusare ton än vad jag minns att den första filmen gjorde. Det är emellanåt rätt så bra effekter och monstren ser mäkta mäktiga ut när dem tar sig fram och slåss. En hel del utav det ser rätt bra ut. Min kontakt med Godzilla är dels när jag hörde kompisar prata om han när jag var liten och gick på låg- och mellanstadiet. Sedan har man hört en hel del i vuxen ålder och främst fått se klipp från nästan dem alla gamla filmerna på Cinemassacre.com då James Rolfe har pratat om dem. Trots detta så har jag ändå någon glädje utav dem här filmerna.

Skådisarna sköter sig ganska bra och alla huvudrollsinnehavarna Kyle Chandler (Argo, 2012, Super 8, 2011), Vera Farmiga (The Departed, 2006, Bates Motel, 2013-17) och Millie Bobby Brown (Stranger Things, 2016-19, Once upon a time in Wonderland, 2013) gör ett ok intryck. Han som dock klart är filmens bästa skådis är Charles Dance (Game of Thrones, 2011-15, The Imitation game, 2014) som den listige och undergångs evolutions tänkande men ändå mänsklige Alan Jonah.

Handlingen känns ganska väntat och händelseförloppet överraskar inte så mycket. Lite extra kul är det att få se när Godzilla behöver tanka energi då det bjuds på fina undervattensscener. Filmen handlar bl.a. om tanken på något större som håller i balansen för planeten. Gudar som höll saker och ting i schack när det såg ut att gå åt helvete. Den handlar också om möjligheten att tämja djur, familj relationer samt vad man kan göra för pengar. Tycker främst du ska se den om du vill se härlig monsteraction och rätt så mäktig sådan. Annars kan du se den för Charles Dance som jag tycker är briljant. Håll till godo.

KÖP FILMEN PÅ DISCSHOP - DVD, BLU-RAY, 4K ULTRA HD!
KÖP FILMEN PÅ CDON - DVD, BLU-RAY, 4K ULTRA HD!
AWESOME!


Michael Dougherty har iochmed de fantastiskt sköna Halloween-filmen Trick 'r Treat (2007) och senare julfilmen Krampus (2015) bevisat att han kan regissera filmer innehållande mindre monster. Klarar han även av större giganter i Godzilla: King of the Monsters (2019) som har en betydligt större budget än tidigare nämnda filmer? Något som är klart är att han kommer att skriva manuset till den förmodligen avslutande sista delen Godzilla vs. Kong som kommer ut i början på nästa år.












Handlingen i Godzilla-filmerna har alltid känts lite sekundär till de stora fighterna i min mening, någonting som leder upp till att man får se monstren spöa på varandra. Självklart får man en förklaring på vart ifrån de gigantiska monstren kommer ifrån, och varför de är här. Detta förklaras väldigt bra i även denna filmen, och handlingen känns djupare än vad jag förväntade mig men samtidigt enkel på ytan som en sommar-block buster brukar vara. Vi får följa Dr. Emma Russell (Vera Farmiga) och hennes dotter Madison (Millie Bobby Brown) som hittat ett sätt att kommunicera med dessa jättemonster genom en apparat som ger ut signaler som de kan styra monstren med genom att vrida på spakar och trycka på knappar, och på så sätt styra monstrens känslor med signalvågorna. Emma vill sätta alla dessa monstren fria för att på så sätt rädda jorden från undergång. Madison är dock inte helt med på noterna, och vill andra saker. Någon som nästan alltid har blivit typcastad i en skurkroll är Charles Dance från bland annat Last Action Hero (1993) och Game of Thrones (2011-15) som Alan Jonah, en man som vill ha hjälp med att ta monstren tillfånga. Som comic-relief-karaktären Dr. Rick Stanton får vi se Bradley Whitford. Skådespelaresemblen är mycket bra, med så fantastiska skådisar som Farmiga, Bobby Brown, Whitford och Dance så har jag inget att klaga på där. Dock spelar nästan samtliga tråkiga och intetsägande karaktärer.

Problemet jag såg med den förra Godzilla (2014) var till stor del att den utspelade sig så mycket i mörker vilket var riktigt tråkigt då man knappt såg Godzilla när han väl visade sig. Det känns som att de tog lärdom av Kong: Skull Island (2017) som var betydligt färggrannare och utspelade sig till större delen under dagtid när det kom till hur Godzilla: King of the Monsters skulle se ut. Redan i alla promos i form av posters så överöstes man av gälla färger. Det här medförde som sagt att man ser monstren väldigt tydligt och vissa scener är otroligt mäktiga med sin ljussättning och pampighet. Speciellt en scen på monstret King Ghidorah när han reste sig från en vulkan med ett stort kors i förgrunden satte sig på näthinnan. Man känner av monstrens storlekar, främst i scener som exempelvis från planet. Effekterna i form av gigantiska monster, lasereffekter och miljöer håller hög klass. Man får se en hel del vackra miljöer vilket kändes skönt i kontrast mot förra filmen. Mera från den bättre Kong: Skull Island. Årets Godzilla-film underhöll helt klart, nu ser jag fram emot att se King Kong och Godzilla slåss i Godzilla vs. Kong i en snar framtid.