Sidor

onsdag 9 oktober 2019

Hell in a Cell 2019 recension


AWESOME!


Jag hade sett fram emot Hell in a Cell ett tag och det särskilt för att det skulle bli dags för Bray Wyatts, ”The Fiends”, andra match och det nu direkt om Universal Championship-bältet mot Seth Rollins. Dock verkade själva inramningen både vara stor men avslagen och det mest för att några utav matcherna snickrades ihop för stunden. Anledningen för det har nog utan tvekan att göra med att WWE har haft fullt upp med att planera inför SmackDowns premiär på FOX Sports och då satsat mycket på att det ska gå bra och leverera en bra show redan där.

SmackDown som numera då ska gå på fredagar och inte tisdagar som tidigare. Matcherna som verkade snickrade i stunden, och fick showen att verka som ett större avsnitt där wrestlarna utmanar varandra under programmets gång, var Alexa och Nikkis titelmatch mot Asuka och Kari Sane (blev dock utannonserad under kick-offen) samt Randy Ortons match mot Ali. Just dessa två matcher gav mig blandade upplevelser. Nog för att jag ville att Nikki Cross och Alexa Bliss skulle förvara sitt Women´s Tag team Championship så var det ändå häftigt att se Asuka spotta någon grön sörja i ansiktet på Nikki och på så vis kunde dem vinna och bli nya bälteshavare. Detta efter att matchen efter ett tag såg ut att gå åt Alexas och Nikkis favör efter att Asuka och Kairi varit dominerande i början. Lite trist men jag är ganska övertygad om att det ändå skulle ske rätt så snart ändå eftersom Nikki och Alexa haft bältet ett tag. Randys match mot Ali blev dock en match som slutade i min smak. Båda bjöd på bra stunder och Ortons arrogans lyste igenom emellanåt. Minns ett tillfälle han vände sig om och såg lite ut som att: ”Ja ha Ali du vill leka vidare”. Mest spektakulärt i denna match var när Ali ställde sig på händer för att undvika Ortons RKO. Randy vann tillslut ganska så komfortabelt.

Kick-off-matcherna har jag aldrig varit jätte engagerad i och allt som oftast bara för att man är halvt bekant med Wrestlarna i den. Denna gång var det dock Lacey Evans mot Natalya. Trots att matchen innehöll bra wrestling så upplevde jag den ändå slö och trött på något vis. Det kanske mest berodde på att man inte sett dem på ett tag i SmackDown eller Raw. Natalya har dessutom varit skadad så chansen att se henne har varit betydligt mindre. Natalya vann i alla fall matchen.

Man tänkte väl att Tag Team-matchen mellan The Viking Raiders och Braun Strowman mot The O.C. skulle bli en match som skulle hålla på länge. Men jag tror nog det var hela eventets kortaste match. Den innehöll ändå skön akrobatik utav Viking Raiders samt att Strowman leker tåg, AJ ser full ut och Gallows och Anderson bjuder på bra wrestling. Team Viking Raiders vann matchen och jag konstaterar ännu en gång att Gallows måste skaffa bättre färg att sminka sig med. Det rann av för lätt. Hur gick giganterna Erick Rowan och Luke Harpers tag team-match då? WWE spelade kortet att dem skulle förlora mot Roman Reigns och Daniel Bryan men definitivt efter att det bjudits på mycket hårda tag och näst intill riktigt hårt. Ett konstaterande var att Rowan ser oerhört gigantisk ut när han gör sina Round-kicks. Daniel Bryan fick göra sina Yes-kicks fast genom att byta fot. Något besviken blev jag på att Roman och Bryan fick vinna.

Lillen och STD (Super Tough Dude) bjöd som i tidigare möten på en trevlig tillställning. Då Corbin faktiskt blivit en bättre wrestlare att kolla på så är Chad Gable betydligt bättre än vad man kan tro. Dock kan det bli otroligt tröttande med Shorty skämten om att Chad är kort. De skämten blir bara roliga om man drar dem för länge, vilket dem gjorde, eftersom det då bara blir stört. Vinnaren utav denna bra match blev inte kung STD utan Chad Gable. Matchen mellan Charlotte och Bayley om SmackDown Women´s Championship blev en tuff historia men ganska snart skulle det visa sig att Charlotte var något bättre och tillslut var det inget snack om att hon skulle ta hem det hela. Det var ändå en underhållande match med bra tempo. Värt att notera var att Bayley såg ut att börja gråta på riktigt på slutet och samtidigt inte riktigt visste vad hon skulle ta sig till så hon satt bara vid ena sidan utav utsidan av ringen och såg uppgiven samt förtvivlad ut.

De två matcherna som ägde rum i själva Hell in a Cell då. Becky Lynch och Sasha Banks började första matchen för eventet redan utanför cellen innan den ens blivit helt nedhissad. Det var Sasha som anföll Becky som inte var sen med att motagera. När väl den riktiga matchen kom igång så var båda två oerhört kreativa och använde så väl buren som alla diverse tillhyggen som fanns under ringen. Det sattes bland annat upp stolar på gallernätet som sedan båda fick smaka på. Sasha fick hamna sittandes i stolen som satt kilad med Kendo-sticks var på Becky attackerade henne då. Sasha hade klämt Beckys arm i Cellens dörr och Becky slog Sasha med själva låskedjan till den samma. Sasha fick några attacker då hon far med huvudet mot en upp och ned vänd stol i mitten utav ringen som såg väldigt otäckt ut. Om man hamnar fel där kan man få den ena stolsfoten i ögat och det är nog inte så kul. Becky vann tillslut matchen och behöll Raw Women´s Championship-bältet.

Bray Wyatt kom in efter Seth Rollins och som vanligt så är det svårt att inte njuta till det estetiskt snygga introt. När matchen drog igång, i en nu ultrarött skinnande cell, så satt The Fiend bara ned och väntade lite. Seth funderade på vad han skulle göra och sedan drog den igång. Först så var det ganska jämnt men man märkte ett litet övertag för Bray. Buren användes en del i början. The Fiend körde lite taktiken att han knappt kände av Seths attacker till en början och lät Seth attackera. Det räknades flera gånger väldigt mycket enbart till ett när Seth försökte vinna. The Fiend verkade spela på Seth psyke då han använde fler och fler saker närmare slutet utav matchen när The Fiend låg ned och blev täckt samt attackerad om vart annat. Tillslut avbröts matchen då domaren la sig i och undrade vad fan Seth höll på med när han skulle slå med en slägga även fast det är en match som allt är tillåtet i så kunde ju detta ifrågasättas. Seth slog ändå och buren hissas för inkommande ambulanspersonal och domare. Seth är mäkta irriterad för att The Fiend ska ha pajat matchen. När väl Seth klev fram bland allt folk kring The Fiend så blev Seth attackerad utav Wyatt. Han fick fingrarna nedkörda i halsen så att det kom blod och blev sedan liggandes. The Fiend drog medan Seth låg på backen. Det släcks ned och man fick höra skrattet. Jag gillade själva grejen men det är förståeligt att man kan bli irriterad på en sådan grej. Dels att matchen avbröts och för att Seth behåller bältet på en sådan grej. Samtidigt var ju aldrig The Fiend ute efter bältet utan enbart Seth Rollins. Det är uppenbart att det gäller att vara med nu. Vad som helst tycks ju kunna hända. Jaowievawie.

AWESOME!


Det märktes på långa vägar att fokuset inte har legat på den elfte Hell in a Cell pay-per-viewen för WWE den senaste tiden. Istället har fokuset legat på att få ut tv-sändningen av NXT på USA Network och SmackDown på FOX som köpte upp showen för 1 miljard dollar i maj 2018. Dessutom har det varit säsongspremiär av Raw på USA Network och den kommande fredagen är det återigen dax för en ny draft. Så det går inte att sticka under stolen med att det har varit många bollar i luften. Showerna har bara blivit bättre enligt mig, så då gjorde det inte så mycket.

På förhand var det inte många matcher som var utannonserade. Istället fick vi reda på 3 matcher under kick-offen där Natalya mot Lacey Evans möttes för sjunde gången. Vi fick även reda på att en match mellan Ali och Randy Orton skulle visas. Och det bästa av allt, att The Kabuki Warriors bestående av Asuka och Kairi Sane fick en match om kvinnornas tag team-bälte mot Alexa Bliss och Nikki Cross. Heel-tendenserna som de japanska kvinnorna visade gjorde att de vann tillbaka bältet de förlorade i augusti. Då de har fått väldigt dåligt med matcher så hoppas jag nu på att det kommer att bli många fler framöver. Det kommer att bli intressant att se hur Sane sköter sig som en heel, när hon nu har varit en sådan omtyckt babyface sedan hon debuterade på SmackDown i april (och tidigare på NXT på WWE Network). Jag hoppas verkligen nu att inte Alexa och Nikki går skilda vägar då dem har varit sjukt roliga och haft så grym kemi tillsammans. Men att Alexa som börjat gå åt babyface-hållet på senaste tiden kanske inte gav responsen som man var ute efter. Vi får se på fredag iochmed draften.

Den matchen som kändes onödigast och nästan lika gärna kunde ha visats på ett vanligt veckoavsnitt var 6-manna-tag team-matchen mellan The O.C. och The Viking Raiders plus en extra hemlig gäst i deras lag. Kan det vara någon gammal legend eller vad? Nej, det var bara Braun Strowman som lekte tåg. Men det är kul. Matchen mellan Ali och Randy kunde nästan också lika gärna ha visats på ett vanligt avsnitt, men dessa bjöd å andra sidan på en underhållande match. Jag kommer inte att tröttna på Alis akrobatiska hopp i första taget, eller Randys karaktär och kvicka reflexer med sin RKO. Några som bjöd på en rolig Tornado tag team-match var Daniel Bryan och Roman Reigns som vann över Erick Rowan och Luke Harper. Nu är nog Bryans snabba babyface-förvandling fullbordad då han ville ha en kram av Reigns istället för en fist bump som Reigns ville göra efter den vunna matchen. Daniel har varit en helt underbar, rolig och smart heel den senaste tiden. Men nu får man väl säga "Yes! Yes! Yes!" snart igen.

Efter att Baron Corbin vann King of the Ring och på så vis blev King Corbin så var han tvungen att hitta ett offer att mobba. Offret blev Chad Gable på 1,73 meter. Han har under de senaste veckorna blivit mobbad för att han är kort, och det är han verkligen jämfört mot Corbin på lite över 2 meter. Han lyckades spöa King Corbin mot alla odds, och gick backstage där intervjuaren Kayla Braxon utrast "Shorty!" när hon skulle ta tag i honom för en intervju. Chad vände nu på steken och tog till sig smeknamnet Shorty Gable, eller Shorty G. Istället för att fortsätta bli ledsen och sur över Corbins kortis-skämt så kör han nu på detta. Dock hindrade inte det King Corbin från att attackera honom under intervjuen. Storyn fortsätter troligtvis ett tag till. Jag vill höra publiken ropa "STD! STD! STD!" åt Corbin.

Ännu ett till titelbyte hände i matchen mellan Bayley och Charlotte Flair som nu är titelhållare hela 11 gånger. Jag hade dock förväntat mig mer av den här matchen då båda är otroligt duktiga i ringen, men jag anser ändå att matchen var helt okej. Frågan är nu hur Bayley kommer att gå vidare då hon såg något bedrövad över att ha förlorat sitt kära SmackDown Women's Championship-bälte. Men hur gick det då för Bayleys vän och tag team-partner Sasha Banks i matchen mot Becky Lynch i cellen i helvetet? Showen som hölls i Golden 1 Center i Sacramento drog igång stort med Hell in a Cell-matchen om Raw Women's Championship-bältet. Tjejerna bjöd verkligen på sig själva och var uppfinningsrika med alla tillhyggen de hade tillgång till - stolar, bord, stegar, kendo-sticks osv. Mäktigast var då Becky satte fast en stol i cellens galler med hjälp av två kendo-sticks, som hon sedan föste upp Sasha på. Den där hoppsparken från ringen var inte att leka med och inte helt oväntat studsade Banks mot gallret och ner på golvet. Halvvägs in såg både The Man och The Legit Boss lagom möra ut. Jag trodde nästan lite på förhand att nu förlorar Becky bältet. Men icke, lycka till nästa gång Sasha! För det skulle inte förvåna mig alls ifall det blir en till match om bältet framöver, om båda hamnar på samma show efter draften vill säga.

Efter en lång väntan på nästa Hell in a Cell-match i main eventet hände det som absolut inte får hända i en HiaC-match. Någonting som även hände förra året - en no contest, alltså att ingen vann. Matchen blev stoppad av domaren vilket känns otroligt korkat då hela konceptet är att personerna som möter varandra ska få mörsa på hårt med tillhyggen och annat utan inverkan från domaren eller andra wrestlare, vilket ju hände för ett år sedan då Brock Lesnar kom tillbaka till WWE och avbröt matchen mellan Roman Reigns och Braun Strowman. Ett liknande scenario hände den här gången, att WWE inte lär sig? Folk i publiken var verkligen skogstokiga och skrek och buade om att de ville ha tillbaka sina pengar, började ropa "restart the match", "bullshit", och dessutom "A-E-Dub!"-rop för att hylla WWE:s nya rivaler All Elite Wrestling som började gå på tv-kanalen TNT förra veckan. Den showen var förövrigt helt fantastisk! Aja, vad hände då fram tills att matchen slutade i att domaren avbröt? Seth Rollins kom in och ställde sig vid cellen där han såg både förvirrad, sammanbiten och rädd ut. Sedan kommer The Fiend Bray Wyatt in. Hela uppbyggnaden inför matchen har gjorts snyggt i Firefly Fun House och med attacker från Bray på Seth den senaste månaden. Det röda ljuset är igång under hela matchen vilket blev effektfullt och snyggt för oss som tittade hemma på tv:n, men jag kan tänka mig att det blev jobbigt för folk på plats i arenan när det blir svårare att se i sånt ljus. Odjuret Wyatt går lös på Rollins och dominerar till en början. Det vänder dock halvvägs in i matchen då Rollins vill begrava honom med typ 1000 stomp-attacker utan att lyckas. Det är under det här segmentet folk börjar skrika då Rollins lägger stolar och andra saker på en orörlig The Fiend. Han vaknar dock till liv igen men då är det för sent att fortsätta fightas då matchen blivit avbruten av domaren som tyckte att Rollins var aldelles för brutal då han använde en slägga. Vem är odjuret nu? Allt avslutas med The Fiends mandible claw i Rollins mun som började spotta blod. Det ska bli intressant att se vad som följer... Denna lite ojämna PPV utan speciellt bra planering underhållde trots avslutet. Folk ville se Bray vinna bältet, men vad jag minns så är det ingenting som Bray själv har nämnt att han är ute efter? Han ville bara skada sin marionettdocka Rambling Rabbits idol - Seth Freakin' Rollins.

Bilder © WWE

måndag 7 oktober 2019

Scooby-Doo and the Cyber Chase (2001) recension




The Mystery Gang ska besöka deras vän Eric som har skapat ett spel baserat på dem. Väl där har det skett en olycka med en partikelomvändarmaskin som man kan stråla saker in och ut ifrån en dator och tvärtom. Ett Fantom-virus har släppts lös och det blir Mysteriegängets uppgift att fånga in det. Det ska visa sig vara betydligt svårare än vad man kan tro.

För er som är bekanta med Scooby-Doo sedan tidigare så vet ni i princip vad ni kan vänta er att få i denna animerade film. Det finns en del slapstick-skämt och en del andra skämt och emellanåt baserade på att Shaggy är mesig eller att Scooby-Doo larvar sig. Jag tycker definitivt att det funkar när man är på humör för det och jag tittar nog hellre på någon utav dem animerade filmerna än spelfilmerna som kommit på 2000-talet. Storyn håller för vad det är och man vet vad man får. Ett mysterium som ska lösas från början till slut och det är ändå smått underhållande på vägen samt att det är animerat och mycket utav det som händer kan man köpa pga. det. Jag har bara tittat på den engelsk-språkiga versionen och där tycker jag att röstskådisarna sköter sig bra. Rösten till Shaggy och Scooby sköts utav Scott Innes och det är väl det han här mest känd för från slutet utav 90-talet och framåt. Andra röstskådisar som är med är Joe Alaskey (Wembley), Bob Bergen (Eric Staufner), Grey Griffin (Daphne),
YES IS DEAD!


Tom Kane (Robert Kaufman, Mikey Kelly (Bill McLemore), Gary Anthony Stugis (Fantomviruset), B.J.Ward (Velma) och Frank Welker (Fred).
Av dem måste ju Frank Welker vara mest känd som rösterna till Megatron och Galvatron samt Soundwave och Shockwave så som i dem nya transformersfilmerna som den gamla från 1986 samt serien innan. De andra är med i lite andra animerade filmer samt tv-spel och tv-serier och framför allt då som röstskådespelare. Den svenska röstlistan är rätt ambitiös med bl.a. Anders Nilsson, Anna Book, Linus och Hans Wahlgren. Mark Turosz som skrivit storyn har bara skrivit till två Scooby-filmer till samt ett avsnitt till en serie och ett Tom & Jerry avsnitt till en serie från 2007. Det finns tre partier i filmen som enbart är tråkig utfyllnad och det är när montagen dyker upp och saker som dem gör upprepas fast i olika små variationer och funktionen är enkel eftersom syftet borde vara att generera skratt hos barn. Det tänker jag mig att man lätt får också bara det är lite tokiga grejer som händer.

En rolig grej jag själv tycker om med denna film är vad fasligt nära 3D-skrivaren dem är i handlingen. Mycket kul att det nu går att skriva ut saker i 3D men här kan dem få ut levande ting samt stråla in levande ting i cyberspace. Rätt så intressant. Om det skulle gå så skulle det vara rätt nära en teleport som strålar en från ett ställe till ett annat. Mycket intressant att fundera kring.

Överlag tycker jag den här filmen är godtyckligt underhållande och man vet vad man får utav den här typen utav film och man kollar ju bara på den för att man är sugen på just det.