Sidor

torsdag 5 september 2019

Frimärken, Donken och wrestlingfigurer




Som liten parvel i början på 90-talet så var jag otroligt förtjust i actionfigurer, främst då Teenage Mutant Hero Turtles, Star Wars, He-Man och Action Force. 1992 hade familjen fått satellit-TV vilket innebar att vi bland annat hade den relativt nystartade kanalen TV3. Där visades något som jag aldrig tidigare hade sett. Livs levande actionfigurer som brottades. Sporten hette wrestling. Jag minns än idag Hoa-Hoa Dahlgrens och Bruno Arvidssons kommentarer om de muskulösa männen som äntrade ringen. Bästa tillsammans med Disneyklubben!

Under denna tiden hade vi i skolan en dag då vi skulle följa med någon av föräldrarna till deras jobb för att se hur det går till i vuxenlivet. Jag följde med min far som nyligen hade förflyttats från Vägverket i Nyköping till Eskilstuna. Efter att under förmiddagen hjälpt till att klistra dit frimärken på kuvert så var det skönt att äntligen få äta lunch på McDonald's, något som på den tiden kändes som något lyxigt och exklusivt. I närheten av Donken låg det en Stor & Liten-butik (om jag minns helt rätt) och självklart ville jag gå in och pappa snäll som han var lät mig köpa en leksak som gåva.

Det väldigt breda utbudet som fanns var så mycket större än utbudet i leksaksbutikerna hemma i Nyköping. Inget kunde förbereda mig på vad som fanns där långt inne på de stora hyllorna. Dessa wrestlare jag hade sett på TV fanns som actionfigurer! Alla hade sina unika funktioner, om man drog i armen på en av figurerna så gjorde den ett slag, en annan ett kast och en tredje ett hopp osv. Detta var så klart en häftig funktion men egentligen inget som intresserade mig jättemycket. Redan som barn var jag väldigt försiktig med mina


figurer och ville ej slita ut lederna på dem så de blev slappa och sladdriga. Efter att ha stått och tittat på alla wrestling-gubbar som fanns tillgängliga från Hasbro/Titan Sports serie 1 och 2 av WWF-figurer så valde jag att köpa den tuffa Rowdy Roddy Piper. Hulk Hogan som var min favorit fanns ej i butiken, vilket ju inte var så konstigt då jag förstod att han var populärast. Jag gick ut från butiken med min far och hade ett brett leende på läpparna. I påsen från Stor & Liten låg min första wrestlingfigur. Det blev flera under åren på födelsedagar och julaftnar. Just under julen somnade jag nästan varje dag till en leksakskatalog där den coolt poserande Hulk Hogan fanns med. Han var äntligen i min ägo på julafton. Men det var inte den exakta figuren från serie 2 jag fick, utan en från serie 1 i en helt annan pose. Lika glad var jag dock för det. Jag hade en tendens att bli avundsjuk på mina vänner som fick tag i figurer jag aldrig tidigare hade sett på riktigt, utan endast som en illustration på baksidan av kartongen figurerna kom i. Under något som kändes som en timme satt jag och höll i och tittade på Million Dollar Man Ted DiBiase som Jonathan fick på sin åttonde födelsedag. Detta får han höra än idag då och då. Min vän Micke under denna tiden hade bland annat Big Boss Man, Jake the Snake och den fult poserande Superfly Jim Snuka. Han lekte våldsamt med sina figurer och inte kort därefter tappade de färgen från både näsan och röven.

Mina wrestlingfigurer är än idag i väldigt fint skick och jag är väldigt glad över att ha dessa kvar då de påminner om en tid då jag upptäckte wrestling för första gången. Ett intresse som har svalnat och kommit tillbaka flera gånger under åren. Då Hoa-Hoa och Bruno kom tillbaka som kommentatorer på Eurosport 2009 kom intresset tillbaka, och även 2004 då WWE gick på ZTV. Då köpte jag en Triple H-figur med helt andra mer mänskliga proportioner mot de gamla charmigare figurerna med He-Man-proportioner.