Sidor

tisdag 24 september 2019

Filmerna vi inte fick se




När jag här om dagen fick se mina brorsöner välja film för kvällen så kom jag att tänka på vad jag själv titta på i deras ålder. Mina brorsöner är 12 och 10 år och valde att se Toy Story. Vem vet det kanske jag också hade gjort i vuxet sällskap. Det jag dock ska komma till var att jag i deras ålder också tittade på en hel del action-filmer som jag minns att min kompis Mathias systrar satt och kollade på och det då också ihop med någon utav deras pojkvänner. Där satt vi och kollade på allt från Robocop och Rovdjuret till några av Arnolds alla filmer. Det blev nog också klassikern Terminator.

Men filmerna jag kom ihåg mest var Darkman och Toxic Avengers. Jag fångades utav mystiken i Darkman (1990) genom att dölja ansiktet med bandage som blev blod-igare och blodigare ju längre filmen led. Att han skadat ansiktet i en laboratorieolycka brydde jag mig föga om då, och hade inte stenkoll på det heller. Hans trenchcoat och hatt fascinerade mig också och gav honom någon slags detektiv- och uppriktighets look. Jag minns att han kämpade för att få tillbaka sin kärlek och det tyckte jag också gav en extra krydda till det hela. När man är liten är det ju emellanåt dem små detaljerna som spelar roll och då tyckte jag att han verkade cool. Det gör jag även idag.

I början utav 1990-talet började det obskyra och nu ökända B-Filmbolaget Tromas filmer dyka upp även i Sverige. Troma är enkelt förklarat ett amerikanskt bolag som gör mycket B-film med splatter och blod och det mera utav devisen att filmen ska göras men hur sker under processen och allt drivet av Lloyd Kaufman. Det dröjde inte länge innan vi satt och såg den första filmen från bolaget för oss med namnet The Toxic Avenger (1985). Att det blev den var nog inte en slump eftersom det hade dykt upp en serietidning vid den tiden med liknande namn, Toxic Crusaders.


En del utav grejen med Toxic Avenger och alla figurerna i tidningen var att när dem slog någon så gick handen igenom kroppen. Det var verkligen något som Troma tog fasta på i sina filmer. Vad vi inte visste då var att filmerna kom före serietidningen. Vi upptäckte så småningom att det också fanns en tvåa och en trea. För er som inte är bekanta med Toxic Avenger så handlar det om en mobbad grabb i tonåren som ser oerhört efterbliven ut och jobbar som städare. Efter ett utav pojkstrecken han råkar ut för hamnar han i en tunna med en massa giftigt- och radioaktivt avfall. Det gör att han förvandlas till en vandrande grönt vårtmonster som också fått en massa styrka. Filmen innehåller mycket våld och slag genom kroppar. Tromas specialitet var det inte lite utav i denna film. Den innehöll också en scen då några kör på människor och barn med bilar och delar ut poäng för utförandet. Jag kommer ihåg mindre från uppföljarna (tror spänningen utav att se filmerna hade försvunnit lite och har dessutom inte sett dem på ett bra tag i vuxen ålder) men två scener minns jag väl. En är när Toxic spelar basket med en ihoprullad dvärg som boll och en annan är personen som får huvudet delat utav vikterna i en träningsmaskin.

Vet inte vad det var som fick oss att vilja se sådana här filmer? En sak har säkerligen med förbud att göra. Det är ju mycket roligare att göra något man inte får. I skyddade miljöer så söker man efter spänning och det förbjudna blir mer intressant. Dessutom när det också fanns uttalade åldersgränser på filmerna. Vidare så visste vi ju också att det bara var film vilket min mor alltid intalade oss barn. Det tror jag var en bra grej för att verkligen särskilja det från verkligheten. Jag tror definitivt att det har gjort mig starkare som människa att ha sett sådana här filmer tidigt. Då kanske man inte riktigt fattade men ju äldre man blir desto mer vet man vad livet handlar om. Filmer är inte bara underhållning utan också ett sätt att lära sig tänka i djupa och enkla frågor. Det är också ett sätt att kanalisera saker och vidare bearbeta. Kan mycket väl vara så att dem förbjudna filmerna har hjälpt mig att utveckla det
tidigt. Men mitt i det är man bara liten och söker lite spänning.