Sidor

lördag 21 september 2019

Clash of Champions 2019 recension


AWESOME!


När Clash of Champions drog igång så visste man att den innehöll den speciella kryddan i att Seth Rollins och Braun Strowman både skulle slåss tillsammans för att sedan möta varandra då både WWE Raw tag-team Championship och Universal Championship stod på spel.

Detta skulle dock enbart bli bra om man spelade ut korten rätt och på något sätt så var scenariot något väntat men fullt logiskt. Seth och Braun mötte Rodolph (Robert Roode och Dolph Ziggler) för WWE Raw tag-team Championship. Det blev en intensiv match och man har lärt sig att se det intressanta samarbetet mellan Braun och Seth. Braun såg något irriterad ut ett tag när Seth fick en hel del stryk men när han sedan fick komma in och leka tåg ett tag så trodde man kanske att dem inte skulle spela korten rätt. Dock wrestlade både Dolph och Roode bra och smart taktiskt och kunde tillslut komma segrande ut ur matchen. Det hela för att skapa den spänning som krävdes för main-eventet. Braun blängde länge på Seth efter matchen eftersom det var han som tabbade sig.

Innan denna match hade man fått ta del utav både Cruiserweight Championship-matchen och U.S. Championship-matchen som båda tillhörde pre-showen. I den förstnämnda så fick vi återigen se Drew Gulak i form utav bältesinnehavare ta sig ann den spännande nya bekantingen Humberto Carrillo, som kändes som en riktig matadors, och Lince Dorado. Humberto och Lince bjöd på mycket snygga och häftiga moves. Drew fightades förvånansvärt lite och vann ungefär på ett sätt som man brukar se Corbin vinna på ibland. Det är att vara väldigt lite delaktig och när man väl är det så får man stryk och tillslut får man in nådastöten och vinner. För Drew Gulak vann denna match på ungefär den devisen. US Championship matchen mellan AJ Styles och Cedric Alexander blev utannonserad väldigt sent och känns mest som att AJ också skulle få en match under Clash of Champions. Han hann nästan på att förlora omgående och det på två olika attacker utav Cedric. Efter det stapplade AJ runt och slogs men emellanåt såg det ut som att han var full och det var precis likadant på Summer Slam. Vet inte om det är nya AJ eller vad det ska vara men det ser oerhört roligt ut. AJ vann tillslut tämligen enkelt men det kunde gått illa tidigt i matchen.

Vidare under kvällen så hoppades man på att Orton skulle ta sin revansch på Kofi Kingston i matchen om WWE-Championship och den dog definitivt inte när The New Day äntligen förlorade sitt SmackDown Tag team-bälte. Nog för att jag inte unnade dem att ha det men jag tycker att dem hade det för länge. The New Day (Xavier Woods och Big-E) mötte The Revival i en tuff match som till en början såg ut att gå åt New Day hållet. Det bjöds på mycket god wrestling och tillslut kunde The Revival vinna. Efter detta hoppades man på att även Randy Orton skulle spöa Kofi och det också ännu mera för att han inför returen kört med den enkla promoen att Kofi är korkad. Det i sig är inte så kreativt men just därför är det oerhört kul. Detta blev också en intensiv match dock började man förstå efter halva att Kofi skulle gå segrande ur denna så som han också gjorde.

Det växande heel-paret Sasha Banks och Bayley vann också sina respektive matcher och det på två helt olika sätt. Bayley fick man se bli ännu mera heel då hon fuskade genom att ta bort ena hörnkudden för att på så sätt snabbt besegra Charlotte Flair i matchen om SmackDown women´s Championship-bältet. Charlotte förberedde en attack och hamnade i stolpen och därefter kunde Charlotte bli uträknad utav Bayley. Bayley sprang sedan ut från ringen. Jag tyckte det såg ut som hon grät men det förtäljer inte historien. Sasha vann också sin match men det pga att Becky Lynch blev diskvalificerad efter att ha slagit ned en domare med en stol. När det hände så fortsatte dock matchen runt om i arenan ett tag tills det senare kom in säkerhetsvakter och andra domare och diskade Becky. Sasha tilldömdes segern men Becky behöll Raw Women´s Championship-bältet. Matchen bjöd på bra och underhållande wrestling.

Mitt största orosmoment för kvällen var mötet om Women´s tag team Championship mellan Nikki Cross och Alexa Bliss mot Mandy Rose och Sonya Deville. Då Alexa och Nikki blivit ett utav mina favorit tag teams så var jag lite orolig att dem skulle bli av med bältet mot Mandy och Sonya då dem blivit rätt så promotade ett tag. Må det aldrig ske då jag tycker att dem är det absolut tråkigaste tag-teamet. Sådan tur var så vann Nikki och Alexa efter en trevlig match med bra wrestling. Den senaste tiden har vi fått se hur bra wrestlare Nikki är vilket är kul då hennes energi verkligen bidrar till underhållningen.

Kvällens tunnaste wrestlare Shinsuke Nakamura tog sig ann The Miz för Intercontinental Championship-bältet och det med bravur efter att The Miz börjat bra. Ett tag trodde jag The Miz skulle segra men så blev inte fallet. För att gå från denna fight och till kvällens två giganter känns kanske elakt men då är ju inte Chad Gable med för kvällen. Först ut är Erick Rowan mot Roman Reigns i en match som man inte kan bli diskvalificerad i. Det blev en mycket hård och intensiv match och där båda använt hårda saker och Rowan bland annat använde kameran igen. Roman kontrade med att hitta nått udda rörliknande tillhygge. När väl Roman såg ut att gå mot seger så dyker Rowans gamle partner Harper upp och hjälper honom att ta hem segern.

Så var det då dags att analysera main-eventet. Braun kom ut och såg extra taggad ut för att erövra Universal Championship-bältet. Men det såg inte ut att vara något fel på Seths inställning heller. Matchen blev hård och intensiv och när man väl trodde att Braun skulle ta hem det så kom Seth igång med att stampa ned Brauns huvud i mattan. Denna gång krävdes det fyra stycken stamp för att bärga hem segern. Det märks tydligt att dem gillar att bygga upp Seth som underdog för att sedan resa sig och vinna. När Seth är på väg mot utgången blir han sedan attackerad utav The Fiend vilket var en trevlig överraskning. Kort segment men något som bygger upp för fortsättningen. Överlag var denna PPV bättre än SummerSlam men helhetskänslan och utförandet blev tillslut det samma. Här vägde matcherna som helhet upp det hela när SummerSlam räddades utav en enda match. Ibland är det bara så. Bra underhållning.

AWESOME!


Årets upplaga av Clash of Champions var överlag en underhållande sådan. I söndags visades showen från Spectrum Center i Charlotte, North Carolina som bestod av en bra publik. Uppbyggnaden för matcherna är allt från feuder som pågått i över en månad ner till sådana som bara påbörjade för 1-2 veckor sedan.

I pre-showen så bjöds vi på två underhållande matcher. Den första var Drew Gulak som slog ut Humberto Carrillo och Lince Dorado i triple threat-matchen om Cruiserweight-bältet. Det var skoj att se både Humberto och Lince från 205 Live skina lite i den här fartfyllda matchen. Även AJ Styles lyckades behålla sitt bälte i en relativt kort men fartfylld och kul match mot Cedric Alexander.

När väl huvudshowen drog igång blev det en match om Raw Tag Team Championship-bältet mellan några vi kan kalla Roode-Dolph. Alltså Robert Roode och Dolph Ziggler. Förvånandsvärt lyckades detta relativt nya tagteamet vinna över Seth Rollins och Braun Strowman. Eller speciellt förvånad blev jag egentligen inte, Rollins och Strowmans tagteam kändes mycket som något som slängdes ihop för att deras match mot varandra skulle ha en större effekt, nu när de är sura på varandra över att dem förlorade. Nu gnäller iaf inte Ziggler längre.

Charlotte är i Charlotte. Hennes match om SmackDown Women's Championship-bältet mot Bayley blev det kortaste matchen under showen och tog slut innan tidräknaren hade tickat till 4 minuter. Bayleys taktik där hon lyckades ta bort skyddet från nedre rephållarens hörna utan att bli sedd av domaren, och sedan drämma Charlottes ansikte mot den, för att sedan vinna med en ihoprullning av henne och springa där ifrån. Allt såg ut att fungera, och allt gick så snabbt så man nästan inte hann med att reagera på vad som hände. Klassiskt heel-knep. Charlotte förlorade i Charlotte.

The Revival bestående av Scott Dawson och Dash Wilder lyckades slå The New Days Big E och Xavier Woods i Tag team-matchen om SmackDown Tag Team Championship-bältet. Under säkert halva matchen så befann sig Xavier utanför ringen, liggandes knockad på golvet. Dawson och Wilder pucklade på Big E rejält. När väl Woods sen kom in i ringen igen lyckas Scott och Dash få honom att submitta efter en Figure Four Leglock. The Rivival är nya champions!

I segmentet innan matchen i en intervju med Alexa Bliss och Nikki Cross kommer R-Truth och Carmella in och stör, detta blev Alexa irriterad över och ropade ut att 24/7-hållaren R-Truth fanns på plats. Inrusande kommer ett helt gäng med wrestlare och jagar R-Truth. När väl matchen om Women's Tag Team Championship-bältet mot Mandy Rose och Sonya Deville drar igång blir det lite action och mycket lek. Det var riktigt kul då Nikki imiterade Mandys pose och började göra juckande dansrörelser, något för att reta upp henne efter att Mandy har kallat Nikki ful i tidigare veckoavsnitt. Under matchen som bara varade i 9 minuter, varav kanske 4 minuter var lek så kom R-Thruth inrusande i ringen med ett stort följe som ville ta 24/7-bältet. Bliss försöker sig på att pinna honom utan framgång. Matchen avslutades med att Bliss och Cross behöll bältet. Skoj!

Nästkommande match klockade också in på 9 minuter. Ingående kommer Sami Zayn med en skadad nacke efter att han fick smaka på en chokeslam från The Undertaker några dagar tidigare. Han presenterar sin partner Shinsuke Nakamura som stolt kommer in med Intercontinental Championship-bältet och en liten mantel. Matchen blev inget märkvärdigt, utöver att det såg kul ut då The Miz slängde iväg mikrofonen Sami kommenterade matchen i. Shinsuke utförde sin Kinshasa på The Miz och på så sätt behöll bältet.

Nu till matchen som jag gillade bäst. Det var en rätt så rå match mellan Sasha Banks och Becky Lynch om Raw Women's Championship-bältet. Domaren blev slagen med en stol och blev knockad. Stolar användes både från Banks och Lynch håll. Allt slutade dock i att Becky blev diskad när väl domaren vaknade till liv igen, men hon blev ej av med bältet då reglerna säger så. Matchen pågick i 20 minuter och tiden gick otroligt snabbt, riktigt underhållande var det!

Matchen efteråt höll på lika länge, men det blev en väldigt seg historia. Kofi Kingstons och Randy Ortons story utanför ringen är intressant, däremot bjöd de tyvärr inte på någon vidare spännande match. Jag hade föredragit om den var hälften så lång och hade ett mera flyt, och att Kofi behöll sitt WWE Championship-bälte hade man nästan räknat ut på förhand.

Erick Rowan fick möta Roman Reigns i en No disqualification-match vilket innebar att de kunde fightas över hela arenan, och det gjorde de. Rowans spears ser otroligt tunga och fartfyllda ut, och vi fick se männen slås med upplyfta metalltrappor och slängas i bord. Spiken i kistan för Reigns blev då Rowans föredetta tag-team-partner Luke Harper kom in och attackerade Roman. Det var ett kärt återseende efter att han varit borta otroligt länge! Jag utbrast "Yes, fan så kul" då han kom in. En underhållande och brutal match, en av showens bästa.

I huvudeventet fick vi se Seth Rollins möta Braun Strowman i en match där han skulle försvara sitt Universal Championship-bälte. Rollins utförde sin Stomps-attack på Strowman 3 gånger i rad utan att Strowman blev knockad, monstret bland män kickade ut när han gick ner för räkning. Det var kul att se Bruan utföra ett hopp från topprepet, det är inget man ser allt för ofta. Dock resulterade det i att han skadade sitt knä. Vid ett andra tillfälle att vinna så gjorde Rollins sin Stomps-attack igen, men denna gången hela 4 gånger. Braun gick ner för räkning och Seth behöll bältet. En snabb och kul match. När det bara var någon minut kvar av pay-per-viewen så kom The Fiend in och attackerade Rollins med sin Sister Abigail och Mandible Claw. Nu blir det en match mellan Rollins och honom på Hell in a Cell nästa månad, det ser jag fram emot!