Sidor

måndag 5 augusti 2019

Vox Lux (2018) recension


YES! YES! YES!


14-åriga Celeste överlever dramatiskt en fruktansvärd skolskjutning. Hon börjar ganska snabbt rehabilitering för att kunna funka så normalt som möjligt igen. På en minnesbegravning över dem döda så framför hon och hennes syster, Eleanor, en låt tillsammans som Celeste sjunger. Kan detta vara starten på ett bättre liv och glömma det som hänt?

Denna film är regisserad utav Brady Corbet (The Childhood of a Leader, 2015) och man slås omgående utav hur snygg denna film kommer vara med att hitta rätt i kameravinklar och ljussättning o.s.v. Han får dessutom dem gamla scenerna att se ut som om det skulle vara VHS-kvalité vilket nog görs med flit eftersom det rör sig om dåtid. Det är många scener som är snygga och att en del utav filmen utspelar sig i Stockholm gör ju det hela lite roligare för en svensk. En utav mina favoritscener rent scenografiskt är nära slutet då dem parkerat en skåpbil och sen filmar dem stranden snett nedifrån och man ser några träd osv. och då två utav huvudrollerna går ner för att ha ett litet tillfälle för ro. Genialt snyggt.












Skådisarna är mycket bra. Raffey Cassidy (Tomorrowland: A World Beyond, 2015, Dark Shadows, 2012) gör en strålande insats både som den unga Celeste och sedan som Celestes dotter Albertine. Som unga Celeste är hon mer tillbakadragen och reserverad som sig bör utav ett skolskjutningsdrama men är ändå nyfiken och beslutsam över vad hon vill göra. I rollen som Albertine är hon mera  tillbakadragen och tillintet-sägande så som Albertine säkerligen ska gestaltas. Det finns drag utav lite förvirrad och uppgiven tonåring också. Natalie Portman (V för Vendetta, 2005, Léon, 1994) spelar den äldre Celeste som är en betydligt kaxigare, osäkrare, argare och oräddare Celeste som också fått smak för droger. Hon gör rollen med bra skärpa och det känns trovärdigt enda in i märgen. Även den pinsamma restaurangscenen med hennes dotter går rakt in från början tillslut. Jude Law (Captain Marvel, 2019, The Grand Budapest Hotel, 2014) gör rollen som manager till Celeste och han är övertygad som en person som går från att från början verka som en skitstövel som bara ser profit till att senare vara den som verkar bry sig om Celeste mest av alla. Rätt ofta bestämd, irriterad, rättvis och trött. Stacy Martin (All the Money in the World, 2017, High-Rise, 2015) gör rollen som Celestes tysta och tillbakadragne syster Eleanor som bestämt sig för att hålla sig i bakgrunden utav Celestes karriär. Även hon gör rollen med bravur.

Vox Lux är en film med många djupa ämnen och den får en att fundera kring mycket och det gillar jag. Några utav dessa ämnen är: Vad det är som driver en människa till att skjuta ner andra i en skola? Hur viktigt det är med att se människor och att så många som möjligt ska få sin talan annars kvävs man. Hur man kan ge plats åt någon annan och sedan bli avundsjuk på denne när man ser framgången men ändå sedan finna sig i det. Det svåra i att hantera ett traumatiskt öde som en döds-skjutning och att bara för att man överlevde så kommer man kunna hamna på rätt köl igen särskilt om man fått stora möjligheter.

Ja du ser listan kan bli oerhört lång och skulle jag samtidigt skriva ned vad jag tycker och tänker i dessa ämnen så skulle det bli en oerhört lång recension och kanske mer utav en debatt-artikel alternativt krönika och det är ju inte det vi sysslar med här. Det här var en oerhört bra film med mycket djup och gällande sådana så bör man titta på dem och dessutom lära sig något om sig själv. Med bra skådespelartalang och en spännande handling och snygga miljöer så bör du ge detta en chans. Ta och se en mycket bra film, vet jag!


Brady Corbet är för mig mest känd som skådespelare i den amerikanska versionen av Funny Games (2007), Martha Marcy May Marlene (2011) och Lars von Triers Melancholia (2011). Vox Lux är hans andra långfilm som han både har regisserat och skrivit manus till. Filmen är producerad av Natalie Portman, Jude Law och popartisten Sia Furler. Portman och Law gör två av de större rollerna i filmen och Sia har skrivit originallåtarna som framförs i filmen.

Vox Lux är uppdelad i akter där den första akten utspelar sig i början på 2000-talet. Raffey Cassidy spelar en ung version av Portmans karaktär Celeste där hon blir överlevare i en skolskjutning. Scenen med skolskjutaren är väldigt stark och jobbig att se på då tankarna direkt går till överlevare och offren till riktiga skolskjutningar som Columbine och Virginia Tech. I sjukhussängen så fördriver Celeste sin tid med att skapa musik på en synth tillsammans med sin syster Eleanor (Stacy Martin). Låten de gjorde tillsammans sjunger Celeste på offrens minnesvaka där den togs emot med öppna armar. Det blev en låt för nationen som spelades på radion. Jude Law som krediteras som The Manager hjälper Celeste med en skivkontrakt och flera hits. Hela tiden hade hon sin syster bredvid sig.

Kameraarbetet är otroligt snyggt då det blandas mellan väldigt snabba montage-klipp från när gänget är i bland annat Sverige, med bilder från inspelningsstudion, Gröna Lund, tunnelbanor med mera. Det ser ut som att hela filmen är filmad med en VHS-kamera i naturligt ljus och det ger fotot en viss känsla. I dessa montage-klipp som också i vissa scener går i slow motion kommer Willem Dafoe in i som berättarröst som för handlingen framåt. Dafoes säregna röst passar in otroligt bra och han gör ett grymt jobb. Självklart utspelar sig inte hela filmen i montage, men jag tyckte att dessa var värda att nämna. Jude Law spelar en amerikan och pratar med en väldigt djup och mörk röst, det är nästan så att man inte känner igen honom. Han ser dessutom arg och bitter ut den större delen av filmen och jag tycker att han gör en av sina bästa roller någonsin. En skådespelare jag alltid har uppskattat. Raffey som den 14-åriga Celeste gör ett grymt jobb även hon som den smått deprimerade men sökande tonåringen som mest av allt vill glömma vad hon har varit med om, och nu vill satsa helhjärtat på sin musikkarriär. Hon får skina halva filmen innan Portman kommer in och filmen utspelar sig under 2017.

Jag får ställa mig i kören bland folk som hyllar Portman i rollen som den vuxna Celeste som är ute på turné. Det var länge sedan jag såg henne gestikulera så mycket och skådespela med alla medel, hennes dialekt och djup i rösten är annorlunda mot vad man är van vid. Dessutom ser hon otroligt cool och snygg ut vilket passar hennes tuffa attityd. En av Portmans bästa roller. Under 2017-turnén hände ett terrordåd då ett gäng öppnade upp eld på en fullsatt strand. Terroristerna hade silvriga masker på sig som var inspirerade av Celestes musikvideo till låten Hologram (Smoke and Mirrors) hon gjorde i början på sin karriär. Det var intressant att se hur hon skulle bemöta journalisterna angående detta terrordåd.

Raffey Cassidy spelar inte bara den unga Celeste, utan även Celestes dotter Albertine där jag vid första anblick ifrågasatte om det var samma person. Hon gör ett väldigt bra jobb även här som en smått uppgiven men samtidigt tuff tonåring som nästan aldrig får träffa sin mor. Systern Eleanor är dock densamma och jag tycker verkligen om Stacys skådespel som den mycket omtänk-samma systern som vill alla väl, men som samtidigt håller sig lite i bakgrunden. Soundtracket av Scott Walker är passande, melankoliskt och mycket bra. Det är även Sias 10 originallåtar hon skrivit och som framförs av Raffey Cassidy och Natalie Portman. Enkel och catchy elektronisk popmusik där det gömmer sig djup i texterna. Vox Lux är verkligen ingen lättsmält film och den tål att tänkas på i efterhand. Jag tycker att Brady Corbet har gjort ett strålande jobb med regin och en handling som kändes spännande och har bra skrivna dialoger som känns trovärdiga. Man kan säga att det är en film om att hitta ljuset i mörkret genom musik. För visst hade världen varit så mycket tråkigare utan musik?