Sidor

fredag 2 augusti 2019

V/H/S (2012) recension


YES IS DEAD!


Ett gäng plundrare drar runt och bryter sig in i hus och slår sönder samt vandaliserar i största allmänhet. När dem hittar gamla VHS-kassetter tar dem reda på dem och kollar på dem. Under en utav dessa plundringar hittar dem en riktigt obskyr blandning kassetter i ett hus med en död man. Kan det finnas en förklaring på någon utav VHS:erna?

V/H/S är producerad utav ett Produktions kollektiv med namn Radio Silence bestående utav bl.a. Matt Bettinelli-Olpin, Tyler Gillett och Chad Villella. Filmen är bestående utav 5 små filmer med en 6:e huvuddel som man följer. Varje del har sina regissörer och i sin helhet har filmen 9 stycken var utav några är medlemmarna som nämnts från Radio Silence. Några utav regissörerna har regisserat var och en för sig Ready or Not (2019), The Signal (2007), The Ritual (2017), Books (2011), I Sell the Dead (2008), The House of the Devil (2009) och Blair Witch (2016). Småfilmerna i denna film är en del skruvade skräckscenarier och som skulle kunna knytas ihop med huvudhistorien med en hel del fantasi men är absolut lättast att ses som separata handlingar. Filmerna i sig är det inget större fel på. Vi bjuds bl.a. på mördare, någon slags vampyr, Glitch-monstret, häxa, skumma garderobsdvärgar och en överraskning. Oftast lever filmerna upp till och levererar den VHS-kvalité som utlovas i titeln. Några utav filmerna ser dock något modernare ut och då som om dem skulle ha varit filmade med en telefon eller dylikt. En utav filmerna är delvis filmad med kamera i glasögonen på en utav skådisarna. Filmerna innehåller också rätt så skapliga effekter och får det att se snyggt och gammalt ut med enkla medel. I sin helhet så funkar det.












Filmen har en hel dröse med skådisar som skulle kunna tituleras som huvudroller men ingen utav dem sticker ut nämnvärt utan alla gör ett gediget jobb. Ingen är direkt dålig och alla levererar det som om det vore filmat live med en handkamera vilket måste på ett sätt vara rätt så svårt att skådespela till men åt andra hållet också kunna vara som vanligt skådespeleri. Det hänger mycket på fantasin och den som håller i kameran.

Jag har oerhört svårt för filmer som är filmade på det här sättet då jag tycker att det rätt så ofta blir helt hysteriskt när det används i skräckfilmer och att själva effekten med handkameran känns så medvetet sökt och på så sätt ska fånga lite extra poäng i och med det. Det har dock visat sig vara ett populärt koncept sedan Blair Witch Project (1999). Jag tycker att det funkade bra i Trolljägaren (2010) men fick där mera utav en dokumenterande känsla än något annat. Rec (2007) var helt hysterisk.

I sin helhet så kan man säga att filmen handlar om att man aldrig riktigt vet vad som väntar en när man ger sig in i det okända. Man bör vara på sin vakt men man kan inte heller sluta att vara nyfiken för annars kanske man inte hittar något utav värde heller. Det finns mycket som kan gömma sig där ute och så även denna film. Se den för den kommer åtminstone väcka din fantasi. Jag kommer däremot att nöja mig med att ha sett den en gång eller ses om för att jag bara måste leta efter en helhet. 
AWESOME!


V/H/S är den första filmen i något som senare blev en triolgi med V/H/S: Viral som kom ut 2014. Samtliga filmer är antologier där olika skräckfilmsregissörer ger sig på att regissera en kortfilm. I den här första filmen i serien så står två av mina favoriter inom genren bakom 2 av kortfilmerna, nämligen Adam Wingard och Ti West.

Wingards segment Tape 56 håller ihop hela narrativet i V/H/S där ett gäng med vandaler tittar på filmer i found-footage-genren, alltså videos som ska se ut som att de utspelar sig i verkligheten. Filmen hade funkat som en vanlig samling med kortfilmer men det känns trevligt med den här detaljen. Speciellt då karaktärerna som tittar på filmerna blir lika förvirrad över vad de har sett på som vi tittare. Det är sällan jag blir skrämd av skräckfilmer, men den första VHS-filmen vi får se på med titeln Amateur Night regisserad av David Bruckner får vi följa ett gäng med dudebros som vill få hem ett ligg efter en natt ute på krogen, där hela kvällen filmas genom en av snubbarnas gömda kamera som sitter i ett par glasögon. Det känns nästan som att man tittar på någons riktiga videos där allt håller på och urartar ju längre natten fortgår och avslutar i kaos. Formatet med en gömd kamera visat från ett par glasögon gör att man kan leva sig in i situationerna och i paniken som uppstår. Det här är min favoritsekvens i V/H/S.

Resten av filmerna håller inte riktigt samma klass enligt mig, men jag skulle inte kalla någon av kortfilmerna dålig. Alla kortfilmer hyllar olika filmer inom skräck-genren och nästan alla har den gemensamma nämnaren att det handlar om festande och sex i någon form. Ti West regisserade den små-creepy Second Honeymoon där vi får följa paret Sam (Joe Swanberg) och Stephanie (Sophia Takal) på deras semester på en nöjespark med vilda västern-tema. På natten blir paret filmade av en tredje person när de ligger och sover. Denna person bär en mask och gör små hyss, som att doppa ner Sams tandborste i toaletten. Den här kortfilmen skulle jag nog säga är delen som är mest spännande. Efter denna följer Tuesday the 17th regisserad av Glenn McQuaid. Denna del som känns som en ren och skär hyllning till slasher-genren fast med en liten egen twist på det hela. Inget märkvärdigt men smått underhållande och ett skönt avbrott då det finns lite mer humor i detta segment.

The Sick Thing That Happened to Emily When She Was Younger regisserad av Joe Swanberg går ifrån konceptet med handhållen kamera och vi får istället se allt utspelas genom webcams på en datorskärm. Emily (Helen Rogers) pratar med sin pojkvän James (Daniel Kaufman) och visar en lustig knöl som har uppstått på hennes arm. Hon berättar även att hon har fått besök av någon spöklik identitet på natten. Det här skulle jag nog säga är den mest vrickade delen i V/H/S.

Den femte och avslutande delen regisserad av trion Radio Silence heter 10/31/98. I den ser vi hur kvällen utspelas för ett gäng med snubbar som ska gå på Halloween-fest men då hamnar i fel hus. Huset är vad det verkar tomt, men på vinden är det någon typ av sekt som håller till, och de är mitt uppe i att offra en kvinna när snubbarna kommer dit. Snubbarna tror dock det är folk från festen som håller på och skojar, men märker snabbt att allt var seriösare än vad det först verkade. Allt blir lite Scooby-Doo över det hela när vasar och knivar flyger genom köket, armar kommer ut ur väggarna med mera. Hela känslan jag fick här är att allt är väldigt mycket mer komiskt och kaotiskt i denna delen, och att effekterna är förvånansvärt snygga.

Jag är glad över att jag hittade denna filmen på Filmkedjan för 10 kronor, jag hade helt glömt bort filmen då det aldrig blev av att jag såg den när den var ny. Jag är väldigt svag för found-footage-genren överlag då det är kul att få en berättelse utspelad på ett annorlunda sätt mot i vanlig film. Och dessutom lever jag mig in i filmerna på ett helt annat sätt, speciellt idag med vloggar och allt eget material i form av ARG på YouTube o.s.v. så känns det extra verkligt med filmer inom denna genre. Jag har inte hört mycket bra om uppföljarna men är ändå sugen på att se dem.