Sidor

måndag 19 augusti 2019

SummerSlam 2019 recension


AWESOME!


Inte trodde jag att det skulle vara Brock som var den enda som skulle bli av med sitt bälte.
När det hade kommit till den matchen så trodde jag att ingen skulle bli av med ett bälte över huvud taget denna kväll eftersom det hade varit kvällens linje. Seth såg inte heller ut som att han skulle hitta intensiteten för att slå Brock men han undvek flitigt Brocks försök med supplexes och landade rätt ofta på fötter igen. När matchen gått ett tag började Seth få övertaget och Mr. Rollins kunde stampa Brocks huvud i mattan några gånger för att så småningom kamma hem segern.

I övrigt var WWE:s SummerSlam i Toronto
en halvseg tillställning då vissa matcher inte alls fick den fart man hade hoppats på. Det fanns dock några ljusglimtar här och var men den kom inte alls upp i samma kvalité som dem två senaste PPV:sen har gjort. Mest förvånad utöver det slöa tempot bjöd AJ Styles och Ricochet på. Ricochet kom inte alls upp i sin suveräna fart och om det berodde på att AJ vacklade runt och såg full ut emellanåt skall vara osagt men något fel var det på hans fokus. Han lyckades dock försvara sitt WWE US Championship. Bayley mot Ember Moon var också en match med lågt tempo och där jag framför allt var mest fokuserade på hur det såg ut när Bayleys mage åkte in och ut när hon andades så att hon såg smått gravid ut. De bjöd på några snygga saker men det var ändå inte riktigt någon fart i matchen. Bayley försvarade sitt SmackDown women’s Championship.

Matchen jag knappt kommer ihåg något från men som innehöll ett relativt högt tempo var den om Cruiserweight Championship mellan Drew Gulak och Oney Lorcan. Dessa matcher brukar vara bra och denna var inget undantag men jag tror att avsaknaden av dem båda i Raw och SmackDown gör att dem glöms bort litegrann för en annan. Drew Gulak segrade i alla fall. Desto roligare var det då när Rowan kom in och förstörde matchen mellan Buddy Murphy och Apollo Crews. Rowan gav Buddy en omgång som hette duga för att han sagt att det var Rowan som körde bilen som attackerade Roman Reigns (för er som följer Raw o SmackDown vet vad det rör sig om). Detta hade samma underhållningsvärde som när Edge avbröt Elias och gav honom ett Spear för att tysta honom. På tal om just Spear så var det en fröjd att se Goldberg massakrera Dolph Ziggler med just några sådan. Särskilt roligt var också att han låg och tiggde om mer när Goldberg gick ut och sedan fick just smaka på mera. Dolph bör veta vad han tigger om. Denna match blev dock förvånansvärt kort då jag såg fram emot den när den blev annonserad.

Utöver Drew och Oneys samt Buddy och Crews match så tillhörde också Alexa Bliss och Nikki Cross match mot The IIconics pre-shows-matcherna. Denna var en utav mina favoritmatcher då jag verkligen gillar det  relativt nya tag-teamet Alexa och Nikki. Det var dessutom kul att se dem lite mer utstuderat synkade i kläder och så. Det blev en fartfylld och rolig match där Alexa och Nikki lyckades försvara sitt Women´s tag team Championship mot dem förra mästarna. Becky Lynch  lyckades också försvara sitt Raw Women´s Championship mot Natalya i Submission-matchen. Det blev en hård och tuff match där båda såg ut att kunna vinna några gånger. De testa t.o.m. varandras special-move på  varandra för att se om det skulle hjälpa. En submission-match förlorar dock lite i tempo men det gjorde inte så mycket då det blev en tuff match och som skrivet gick Becky tillslut ut som segrare.

Nog för att jag gillar Kevin Owens fejd med Shane McMahon som handlar om den lille mannen mot företaget, och som fortfarande pågår, så stör jag mig oerhört mycket på att Shane alltid ska ha någon form utav medhjälpare med sig i matcherna. Kvällens var inte ett undantag. Dock fick både Shane, och Elias som specialdomare utanför ringen, smaka på det ena och det andra då huvuddomaren blivit knockad vid ett skede utav matchen. Detta gjorde att Kevin kunde vända Shanes övertag till sitt övertag och vinna matchen och inte sluta i WWE som var premissen om han skulle ha förlorat. Den var klart ett utav kvällens bästa höjdpunkter tillskillnad från Charlotte Flairs match mot Trish Stratus som nog var en utav dem långsammaste matcherna på eventet. Nog för att jag gillade att en kvinnlig hall of famer får ett tillfälle att köra match igen men jag tycker då allt att tempot kan få bli något högre i sådant fall. Trodde faktiskt inte att Charlotte skulle gå segrande ur den men så blev det  ändå. En annan match jag sett fram emot var Randy Orton mot Kofi Kingston. Dock blev den också något segare än vad jag trodde och det berodde delvis på att Randys wrestling-stil är något avvaktande och iakttagande vilket även saktade ned Kofi. Den slutade dock med att båda räknades ut efter att Randy stirrat ut Kofis ena unge och sedan familjen. Kofi behöll med andra ord WWE Championship bältet. Efter denna händelse så gick Kofi loss på Orton med en Kendo-stick för att skydda sin familj.

SummerSlams största höjdpunkt var dock Bray Wyatts premiär i ringen som The Fiend mot Finn Balor. Wyatts karaktär har byggts upp i Firefly Fun House och fick nu göra ett match-framträdande och inte bara dyka upp och försvinna som i några av dem senaste SmackDown och Raw avsnitten inför  matchen. Bray kommer in med en låt som är någon variant utav sin gamla plus att han har sin gamla karaktärs huvud som en lyckta när han går in. Mycket intressant psykologiskt att se och effektfullt förstås. Själva matchen blev näst intill utklassning och när Wyatt vunnit så släktes allt ned. Sedan tändes det vid där The Fiend var för tillfället. Han tittar mot Balor och sedan släcks det och skratten som vi fått höra i dem andra framträdandena hörs än en gång. Jag älskade varje sekund utav det. Fatta att ens komma på denna karaktär och sedan göra allt jobb runt den. Masken är dessutom mäkta mäktig att se bara den. Detta vill jag se mer utav och fortsätta fascineras utav. Det höjde betyget på hela showen vill jag lova. LET ME IN!

Här kan ni se alla Firefly Fun House-vinjetter i en samlingsvideo.
AWESOME!


Förra söndagen inträffade det största eventet på sommaren enligt WWE, och ett sådan jag har sett fram emot - SummerSlam 2019. Eventet ägde rum i Scotiabank Arena i Toronto, Kanada och vi bjöds allt som allt på 12 matcher med blandad kvalité. På pre-showen som höll på i hela 2 timmar den här gången så fick vi se 3 matcher, där den första var Drew Gulak som försvarade sitt Cruiserweight Championship-bälte mot Oney Lorcan, och gick där ifrån som segrare efter att han utförde sin Cyclone Crash på Lorcan. Därefter följde en match mellan Buddy Murphy och Apollo Crews. Matchen avbröts då Rowan kom in och attackerade Murphy, efter att han såg att det var han som avslöjade att det var Rowan som hade försökt skada Roman Reigns genom att köra på honom med en bil på en parkeringsplats för några veckor sedan. Det var ett oväntat och kul inslag i pre-showen. Ett annat väldigt kul och oväntat inslag var då min gamla favorit och hall of famer Edge kom in i ringen och gjorde en spear på Elias efter att han hade förolämpat Edge födelseort Ontario.

Nu till den sista matchen på pre-showen där
Alexa Bliss och Nikki Cross försvarade sitt nyvunna Women's Tag Team Championship-bälte mot Peyton Royce och Billie Kay i The IIconics. Allt börjar med att Alexa leker att hon är Buzz från Toy Story-filmerna, genom att sikta med sin arm på den skrikande duon. Detta efter att The IIconics sade att Bliss och Cross påminde om Buzz och Woody. Matchen var rätt så kort men underhållande, där Alexa utförde sitt Twisted Bliss-hopp på Peyton varav Bliss och Cross fick behålla sitt bälte. Det kommer att bli riktigt kul att följa Bliss och Cross på resan som nya champions då de har som jag tidigare har nämnt extremt bra kemi tillsammans. Frågan är bara vem det blir som kommer att hugga den andra i ryggen framöver?

Själva huvudshowen öppnade upp med att Natalya skulle visa sitt hemland vad hon hade att komma med mot Becky Lynch i en Submission-match om Raw Women's Championship-bältet. I den här matchen gällde det alltså att få sin motståndare att tappa, och det testades med både Beckys Dis-arm-her och Natalyas Sharpshooter. Båda tjejerna testade på att köra varandras finisher för den ultimata förnedringen på sin motståndare. Allt slutade inte helt oväntat med att The Man behöll sitt bälte, och en Natalya som var besviken på sig själv. En brutal och rolig match!

Dolph Ziggler som mest har gnällt den senaste tiden skulle egentligen ha mött The Miz under SummerSlam. Dock blev allt ändrat iomed Zigglers kaxiga och elaka kommentarer om Goldberg. Nu skulle han få chansen att bevisa sig mot denna hall of famer som vi senast såg i den otäcka PPV-matchen mot The Undertaker på Super ShowDown i juni (som ni kan läsa om här). Ziggler var snabb på att ge Goldberg två superkicks i rad och vid försöket med en tredje så fick Dolph smaka på en spear från Goldberg följt av hans berömda powerslam-attack Jackhammer. Dolph gick ner för räkning och när Goldberg gick ut ur ringen som vinnare så låg Ziggler kvar i ringen och hånade honom över hans attacker, och sade något i stil med att hans farmor slår hårdare. Detta pågick ett tag och Ziggler fick smaka på mera smisk från mannen utan nacke. Det blev en kort match på under 2 minuter, precis vad jag hade räknat med. Dock blev jag förvånad över Zigglers snabba superkicks, och trodde där ett tag att han kanske skulle vinna.

The O.C. är tillbaka, gruppen som består av AJ Styles, Luke Gallows och Karl Anderson. Då Gallows och Anderson står vid ringsidan så fick Styles en fördel mot Ricochet när han skulle försvara sitt United States Championship-bälte, speciellt då Ricochet kan bli distraherad. Det var en oväntat seg men metodisk match vi bjöds på och slutade med att Styles behöll bältet. Gruppen ville visa vilka det är som bestämmer och allt avslutades med att Gallows och Anderson attackerar Ricochet med sin tagteam-manöver Magic Killer. Äntligen var det nu dax för Ember Moon att få en av sina första PPV-matcher på otroligt länge. Detta hände mot Bayley som försvarade sitt SmackDown Women's Championship-bälte. Jag är van vid att få se snabba matcher med dessa kvinnor, det uppfattade jag dock inte det här mötet som. Förvånansvärt segt, men blev iaf bjuden på snygga hopp från topprepen. Matchen bjöd dock inte på någonting utöver det vanliga, men var helt okej.

En till match som blev helt okej och där Elias fick vara specialdomare var mellan Kevin Owens och Shane McMahon. Owens förvandlas mer och mer till en Stone Cold-karaktär ju längre tiden går och jag älskar det. Det känns lite som fejden Steve Austin och Shanes fader Vince hade i slutet på 90-talet. Det är också någonting som behövs och känns kul att se, och det märks inte minst på publiken som var på plats i Ontario där de flesta hurrade Owens. Om inte Owens lyckades slå Shane så skulle han sluta i WWE. Tur att så inte blev fallet, trots att Elias var med och fuskade på sina ställen där han bland annat lade krokben på Kevin.

Det har varit med många hall of famers den senaste tiden på pay-per-views och inte helt förvånad blev jag att Trish Stratus ville komma tillbaka och visa vad hon går för i sitt hemland mot Charlotte Flair. Senast då Trish gjorde en match var på pay-per-viewen Evolution i slutet på oktober förra året, och då tagteamade hon tillsammans med Lita. Hon hade fortfarande snitsen, men allt gick mycket långsammare än då det begav sig under Trish storhetstid. Dock inget förvånande då hon trots allt inte är 20 år längre. En helt okej match där folket i arenan ropade "you still got it" i kör. Något som förvånade mig var att hon inte vann, utan drottningen Charlotte står än högst upp på toppen. Detta bygger bara upp att Flair visar sig vara ännu starkare och dessutom blev det inte en fight för att göra fansen på plats nöjda, vilket i sig var skönt.

Randy Orton höll tillbaka Kofi Kingston för ca. 10 år sedan. Nu skulle äntligen Kofi få en revansch på ormen Randy, men allt slutade med att matchen blev oavgjord när båda räknades ut. En sadistisk Orton började närma sig Kingstons familj vilket Kofi så klart inte tyckte om. Så han började banka på Orton med en kendo-stick. Så man kan väl trots allt säga att han fick en revansch, men på ett annat sätt än man kanske hade förväntat sig. Vi fick se en mer hämningslös Kofi vilket var kul.

Efter att Bray Wyatt försvann från WWE i närmare ett halvår så började det dyka upp små vinjettfilmer på Raw och SmackDown. Där visade det sig snart att det var Wyatt som hade kommit på en ny karaktär. En slimmare Wyatt med ansat skägg sågar i ett av de första avsnitten av Firefly Fun House sönder en kartongfigur föreställandes hans förra karaktär. Denna gamla karaktär fick vi även se här i Wyatts nya entré under SummerSlam, i form av ett avhugget huvud som föreställer en lykta. Det var riktigt skoj att se att lyktan levde vidare tillsammans med alla trollsländor (publikens mobiltelefoner som lyser upp i mörkret). Bray som sina nya karaktär The Fiend känns som en frisk fläkt, och samtidigt som en gimmick som skulle kunnat vara hämtad från 80- och 90-talet. Det var en fröjd att se honom fightas mot Finn Balor i en väldigt kort och intensiv match. Kan man hoppas på en match mellan The Fiend och The Demon framöver? Det här var den klara höjdpunkten under eventet och förväntningarna jag hade på förhand förverkligades.

Huvudeventet där Seth Rollins mötte Brock Lesnar i en match om Universal Championship-bältet blev en skapligt underhållande sådan med många stomp-attacker från Rollins och suplexter från Lesnar. Bältet har farit mellan Seth och Brock sedan WrestleMania, och hamnade nu åter igen i Rollins ägo. Vanligtvis så är SummerSlam en av mina favorit pay-per-views från WWE, men i år blev det inte lika hett efter de senaste grymma showerna Extreme Rules och Stomping Grounds