Sidor

måndag 22 juli 2019

Secret Obsession (2019) recension




Den Netflix-exklusiva psykologiska thrillern Secret Obsession är regisserad av Peter Sulivan och skriven av honom och Kraig Wenman.

Jennifer Williams (Brenda Song) blev påkörd av en bil då hon blev jagad av en okänd mördare. Påkörningen resulterade i att hon fick en smäll som orsakade minnesförlust. Vid Jennifers sida i sjukhussängen sitter hennes man Russell (Mike Vogel) och berättar vad som har inträffat, men hon har inga som helst minnen om vem han är eller för den delen vem hon själv är. Efter att ha spenderat en tid på sjukhuset med rehabilitering tillsammans med sjuksköterskan Masters (Ashley Scott) så får hon komma med Russell hem. Väl hemma i det otroligt stora huset långt ute på landet så får Jennifer koppla av och lära känna sin man på nytt. Men är det verkligen hennes riktiga man som suttit bredvid henne hela tiden på sjukhuset och är så kärvänlig mot henne? Hon märker tidigt att allt inte står helt rätt till då hon tittar på fotografier på henne och Russell.
YES IS DEAD!


Detektiven Frank Page (Dennis Haysbert) introduceras i en scen där han köper gosedjur till sin dotter som varit spårlöst försvunnen i flera år. Frank tar sig ann fallet om vem som tycks ha velat mörda Jennifer, och han upptäcker på en övervakningskamera att det fanns en vit pickup på olycksplatsen där Jennifer blev jagad och påkörd. Sjuksköterskan försöker nå Jennifer på mobilen utan framgång, vad kan ha hänt?

Det här känns som en typisk 90-talsthriller man kunde ha sett nattetid på tv. Bara att den är snyggare filmad, och kanske har lite bättre skådisar. Det är ingen som gör dåligt ifrån sig, men inte heller någon som riktigt sticker ut. Brenda Wong sköter sig helt okej som en bortkommen kvinna som försöker vara listig och stark, men visar sig även vara smått klantig i vissa stressade situationer när minnen från förr dyker upp i huvudet. Mike Vogel sköter sig också helt okej som den mystiske Russell. Bäst skulle jag nog säga att Dennis Haysbert var som den godhjärtade detektiven, som de försökte göra lite djupare med backstoryn. Det fanns scener som var småspännande där tempot var högt och nervigt, men dessa var få och väldigt utspridda och filmen avslutades väldigt snabbt i den sista akten. Jag hade på förhand inga höga förväntningar på Secret Obsession, själva premissen var intressant men inte mer än okej utförd. Jag blev ändå smått underhållen i 85 minuter.