Sidor

måndag 8 juli 2019

Nancy Drew and the Hidden Staircase (2019) recension




När jag var liten så läste jag en hel del Bröderna Hardy-böcker och blev alltid irriterad över att sektionen med Kitty-böcker var dubbelt så stor i den lokala bokaffären. De snyggt målade omslagen fascinerande mig, men inte vågade jag köpa böcker som var skrivna för tjejer. Det här blir mitt första möte med Kitty, eller Nancy som är hennes originalnamn. Den första filmen om Nancy Drew kom 1939 där hon spelades av Bonita Granville och senast hon gestaltades på film var 2007 med Emma Roberts i huvudrollen. Genom åren har det även gjorts åtskilliga tv-serier om tjejen som älskar att lösa mysterier. Nancy Drew and the Hidden Staircase bygger på boken med samma namn som även filmatiserats tidigare, dock skulle jag gissa att mycket är uppdaterat för att passa dagens publik. Katt Shea är regissören bakom den här versionen och hennes senaste film som ej var en tv-film var The Rage: Carrie 2 från 1999 och hon är nog troligtvis mest känd som regissören bakom dramathrillern Poison Ivy (1992).

Nancy Drew (Sophia Lillis) är 16 år, har trasiga jeans och åker longboard. Hennes största passion är att lösa gåtor och då den äldre damen Flora (Linda Lavin) berättar en historia från 1800-talet om folks kroppar som är begravda i ett par väggar blir Nancy exalterad och lyser upp i hela ansiktet. Nu måste Nancy samarbeta med Helen (Laura Wiggins) som är flickvän till Derek (Evan Castelloe). Nancys vän Bess (Mackenzie Graham) blev nätmobbad av Derek som hade smygfilmat Bess i en video med prutteffekter och elaka textkommentarer som blev populär på skolan. Bess, Nancy och deras gemensamma vän George (Zoe Renee) hämnades då på Derek genom att själva smygfilma en video på honom när han var pinsam på sitt gym.
AWESOME!


Allt slutade med att han såg ut som en medlem i Blue Man Group vilket medföljde i att Nancys pappa Carson (Sam Trammell) gav henne utegångsförbud och senare fick hon göra samhällstjänst genom att plocka upp skräp på gatan. En kväll hemma hos Helens moster Flora så börjar det spöka och de ser en man med grismask. Men det var ingen vanlig man... utan ett spöke. Var det en dröm? Dagen därpå hittar tjejerna ett hemligt gömt rum i Floras trappuppgång. Är det Derek som vill hämnas på Nancy genom att spela ett spratt? Och har de döda männen i väggarna någonting med mysteriet att göra? Det är några av grejerna som tas upp i filmen. Även ämnet om vänner tas upp. Hur reagerar Nancys tidigare vänner Bess och George över att hon nu umgås med tjejen som inte bryr sig nämnvärt över att hennes kille nätmobbade dem, kanske kan alla till slut komma överens och bli vänner?

Laura Wiggins är i verkligheten 31 år gammal, alltså dubbla åldern mot vad hon ska spela men det känns inte som någon ovanlighet, jag köper ändå henne i rollen som den 16-åriga översittartjejen Helen med rika föräldrar. Dock är det Sophia Lillis som är stjärnan i filmen som den orädde och spänningssökande Nancy, och hon är en av anledningarna till att jag ville se Nancy Drew and the Hidden Staircase från första början då jag tyckte hon var helt fantastisk som Beverly i nyinspelningen av It (2017). Rollen här skiljer sig något från den när hon här får vara gladare och dra skämt och den passar henne väldigt bra då hon är väldigt charmig och också kan vara seriösare då det behövs. I rollen som hennes pappa sköter sig Sam Trammell bra och han känns så där lagom pinsam som en pappa i dessa typer av filmer ska vara. Jag tycker för övrigt att han var mycket bra i tv-serien True Blood och det var skoj att se honom igen. De övriga skådespelarna gör också ett bra jobb och filmen funkar både för stora som små även om jag kan tänka mig att den blir lite för läskig för yngre barn på sina ställen. Se den om ni vill ha en mysig film som innehåller nätmobbning och hur man handskas med det, mysterier i hemliga rum och vänskap.