Sidor

måndag 1 juli 2019

Happy Death Day 2U (2019) recension




Christopher Landon hade regisserat två filmer tidigare som jag älskade, den fjärde delen i Paranormal Activity, Paranormal Activity: The Marked Ones (2014) och den komiska zombiefilmen Scouts Guide to the Zombie Apocalypse (2015). 2017 kom han ut med en av mina absoluta favoritfilmer det året, nämligen Happy Death Day som jag på förhand trodde var en mer seriös skräckfilm visade sig innehålla komik likt tidigare nämnda filmer. Medförfattaren Scott Lobdell som skrivit karaktärerna till Happy Death Day och dess uppföljare har för övrigt tidigare jobbat mycket med manus till X-Men-serietidningarna på 90-talet, så han visar på en bredd i sin talang.

Happy Death Day 2U (2019) tar nästan vid där den första filmen slutade. Här får vi till en början följa Ryan (Phi Vu) som är rumskompisen till Carter (Israel Broussard) där Tree (Jessica Rothe) vaknade upp i deras rum efter varje gång hon dog i Happy Death Day. Ryan hade skapat en tidsloop med sitt forskningsprojekt, kvantkylreaktorn Sisyphus där han och hans vänner Samar (Suraj Sharma) och Andrea (Sarah Yarkin) försöker bevisa att tiden kan bromsas på en molekylär nivå. Detta gjorde att Tree fick återuppleva sin helvetesdag flera gånger om där hon blir dödad av en person som bär deras skola Bayfield Universitys maskots läskiga bebis-mask. Konceptet med att vi får följa protagonistens liv och resa genom att den återupplever samma dag om och om igen har tidigare gjorts i filmer som komedin Groundhog Day (1993) och Sci-Fi-actionfilmen Edge of Tomorrow (2014) och kändes väldigt kul att se i en skräckkomedi.

Den här filmer är dock mindre skräck och mer ett "tänk om"-scenario, nästan som Back to the Future Part 2 (1989) som det skämtas om i filmen. Personer som tidigare var och betedde sig på ett sätt är helt annorlunda nu och även folk som i första filmen är döda är vid liv den här gången. Tree får alltså återuppleva dagen igen, och igen för att försöka luska ut hur tidsloopen som Ryan och hans vänner har skapat ska stoppas och även se till så att hon och främst andra personer inte ska bli dödade av mördaren.
AWESOME!


Istället för att Tree ska bli mördad likt i första filmen så ser hon nu till att ta sitt eget liv själv. Vi bjuds på självmords-scener där Tree bland annat hoppar fallskärm iklädd endast en bikini, dricker rengörings-medel och hoppar in i en flismaskin iklädd joggingutstyrsel. Hela kollaget utspelas med Paramores otroligt sköna och passande upbeat-låt Hard Times i bakgrunden.

Inledningsvis var jag orolig över ifall filmen inte skulle handla om Tree längre utan om Ryan. Jessica Rothe har något speciellt, hennes minspel där hon får använda hela sitt register i olika situationer är otroligt bra, och hennes sätt att leverera replikerna på om det nu handlar om seriösare och deppiga scener eller då hon skriker one liners har hon en väldigt bra komisk timing. Det var många gånger jag brast ut i skratt av hennes sätt att leverera dialogen, och andra scener där jag kände med henne. De övriga skådisarna gör bra ifrån sig men Rothe är nog en stor anledning till att jag verkligen älskade att se på Happy Death Day från första början och återkom till den i sällskap med min far och några av mina vänner vid olika tillfällen.

Att uppföljaren inte längre har lika mycket fokus på skräcken är lite av en besvikelse då jag tyckte att stämningen var riktigt välgjord i den första filmen. Atmosfären finns dock kvar då fotot även här är otroligt snyggt med många snygga scener som har mycket kontrast och färg i sig, och Bear McCrearys soundtrack var riktigt bra, men inte lika påtagligt och bra som i första filmen som hade det grymma skräcktemat i flera scener, nu kändes det lite mera Sci-Fi-inspirerat vilket å andra sidan var passande. Om ni likt mig älskade den första filmen så tycker jag att ni även ska se Happy Death Day 2U. Den är dock varken lika spännande eller har ett lika stort tema på skräck, men om ni gillar karaktärerna så räcker nog det långt. Det var kul att se personer med smått ändrade personligheter i den här tidsloopen.