Sidor

lördag 29 juni 2019

Stomping Grounds 2019 recension


YES! YES! YES!


Bara två veckor efter Super ShowDown så blev det dags för ytterligare en PPV i form utav Stomping Grounds som ägde rum i Tacoma Dome, Tacoma. Nu var Pre-showen genuint uppbyggd igen med studion Ringside, en någon bit ifrån ringen men ändå ganska nära, och snacket var inte så stelt som jag upplevde att det var inför Super ShowDown. Pre-Show- matchen mellan Tony Nese, Drew Gulak och Akira Tozawa blev en oerhört fartfylld historia som blev ganska intensiv. Drew Gulak hamnar ganska snabbt utanför ringen genom en attack från Tozawa. Tozawa och Nese byter slag med varandra och så småningom också några räkneomgångar till två. Gulak tar sig in i ringen och utför en trippel-german-supplex. Efter att Tozawa och Gulak slagits litegrann så har tillslut Nese hamnat upp och ned vid repen då Gulak gjorde en supplex på Tozawa rakt på Nese. Fortsättningsvis så hade Tozawa en räkning på Nese, och sedan Nese på Gulak, och sen Nese på Tozawa som Gulak avbröt. Gulak undvek sedan en attack från Nese som blev knockad till golvet utav Tozawa som i sin tur blev nedtagen för räkning utav Gulak som vinner WWE Cruiserweight Championship-bältet. Redan här upptäckte jag att det kunde komma att bli en betydligt mer fartfylld kväll än två veckor innan i Saudiarabien.

Efter Gulaks vinst så blev det dags för Becky Lynch match mot Lacey Evans om Raw Women´s Championship. Det började med en del utdelande av slag fram och tillbaka var på det blev att dem bytte att koppla grepp mot varandra för att få den ene att tappa. Becky tog sig ut då det var Lacey som var sist med ett grepp så började Evans gå hårt mot Beckys skadade arm och ben för att sedan återigen få till ett grepp. Även denna gång tog sig Becky ut ur det. Här banade matchen väg för Becky som tillslut vann genom att få Evans att tappa. En utav höjdpunkterna i matchen var när Lacey torkade sitt svett med servetten som hon brukar göra, när hon tagit fram den ur wrestlar-underdelen på sin utstyrsel, så tryckte Becky ned den i hennes käft. Det såg riktigt komiskt ut och Lacey såg nästan ut som en blåsfisk i ansiktet. Även denna match höll ett högt tempo.

Nu blev det dags för Sami Zayn och Kevin
Owens mot Xavier Woods och Big-E. Om man tyckte att det var högt tempo innan så skruvades det nog upp ännu ett snäpp i den här matchen. Sami och Kevin visade bra tag-teamsamarbete och gav inte Xavier Woods en syl i vädret i början. Big-E blev nog utanför ringen i dem 4 första minuterna innan han fick komma in. Då hade bland annat Kevin gjort någon schysst hopp-attack på Woods som började gå för räkning. När väl Big-E kom in så jämnade matchen ut sig något och framför allt Sami fick lite svårt med den store The New Day-medlemmen. Dock skulle Owens och Zayns nyfunna fart fälla avgörandet och dem vann tillslut matchen. Det blev jag glad över då det ganska ofta ett tag blivit så att The New Day känns orubbliga och att Kevin och Sami verkar ha hittat glöden igen. Roliga höjdpunkter i denna match var bland annat när Kevin bl.a. härmade Big-E:s höftdans framför honom samt två gånger försökte köra igång ”New Day Rocks” åt publiken.

Vidare så bjöds vi på US Championship-matchen mellan Ricochet och Samoa Joe. Innan ens Ricochet hade fått upp någon fart i matchen så såg det ut som att matchen skulle gå åt Samoas håll då han slängde lite med Ricochet och samtidigt ganska tidigt lyckades koppla ett grepp över munnen på honom. Men Ricochet arbetade sig in med sin fart och då hängde inte Samoa Joe med riktigt och när Samoa försökte koppla sitt berömda Coquina Clutch lyckades Ricochet avvärja det och skickade iväg Joe över repen. När väl Joe landat på mattan igen så gjorde Ricochet sin 630 och Samoa blev nere för räkning och Ricochet vann sin första titelmatch inom WWE:s huvudevents.

Matchen mellan Heavy Machinery och Rowan
och Daniel Bryan blev tillslut en ganska så komfortabel seger för Daniel Bryan och Rowan. Nog för att det ett litet tag såg ut som att Heavy Machinery skulle ha en liten chans och kunde utföra sina specialare där i bl.a. dubbelcrossen (som jag kallar den) då både Tucker och Otis hamnar på motståndaren efter att Tucker kastat ned motståndaren genom att sen hoppa över denne med magen så kommer Otis kort där efter med landning på mage på den samme. Otis gjorde också sin Caterpillar på Daniel Bryan som för kvällen fick mycket hurrarop och hans namn ropades väldigt mycket. Det var oväntad feedback då hans heel-karaktär i övrigt varit rätt så utbuad sen han blev den. Tillslut vann Daniel Bryan och Rowan och behöll då SmackDown tag-team-bältena. Farten på matcherna var fortfarande hög och intensiv och så här långt klart den bästa pay-per-viewen hittills ihop med WrestleMania.

SmackDown Women’s Championship-matchen mellan Bayley och Alexa Bliss blev också en fartfylld historia som man ett tag trodde att Alexa skulle ta hem men så blev inte fallet. Utan det blev Bayley som försvarade titeln och det hela avgjordes på en incident då Nikki Cross på nått sätt störde Alexa då hon lade sig i nått under matchen och Bayley kunde utnyttja det hela. Nikki tröstade Alexa och väntade redan på revansch.

Matchen mellan Drew McIntyre och Roman
Reigns blev en hård och intensiv match där Drew som hade Shane McMahon vid ringens sida såg ut att kunna ta hem det hela. Det fuskades en hel del och Roman fick ta emot en hel del stryk. Drew fick till några Cleymore- kicks och Shane gjorde sitt Coast-to-Coast-hopp. Någonstans så hade Roman lyckats samla kraft för att han gav både Shane och Drew några slag och dessutom fick dem smaka på Supeman-punsh. Drew fick ta emot en sådan när han kom hoppandes emot Roman. Med all samlad kraft och Shane satt ur spel så kunde Roman tillslut kamma hem segern. Personligen är jag själv något trött på denna fejd och att Shane ska använda en massa underhuggare och köra med oschysst spel alldeles för ofta men det kanske snart blir nytt fokus.

Det blev efter detta dags för WWE-Championship-matchen mellan Dolph Ziggler och Kofi Kingston i en stålbur. Den blev också fartfylld och vad mer kan hända med två snabba wrestlare. Kofi gjorde rätt så snabbt sitt första försök att klättra ut ur buren. Men Dolph höll honom kvar och två gånger valde han att stanna för att slåss. Nog var det ändå Kofi som försökte fly flest gånger var utav en av klättringarna var nära att lyckas men Dolph höll honom kvar. Man kunde vinna genom att dra ut ur buren eller på dem vanliga sätten. Denna match hade säkert Dolph kunnat vinna om inte dem andra möjligheterna till vinst hade funnits med. Han bjöd på bra wrestling och gick hårt på arm och ben hos Kofi som på slutet hade väldigt ont. Kofi lyckades trots ont i benet hoppa över en flyende Dolph mellan repen och nudda golvet utanför buren och vinna precis sekunden före Dolph och behöll bältet.

Så dags för Universal-Championship-matchen mellan Baron Corbin och Seth Rollins. Denna match hade byggts upp ett tag och kryddats ytterligare efter matchen i Saudiarabien. Seth hade hotat med att spöa alla som Corbin kunnat välja som domare för matchen med en stol. Så blev dock inte fallet då Corbin valde Lacey Evans som domare. Det blev en match där Baron inte skulle haft en suck om han inte hade haft en domare som var på hans sida och räknade långsamt för Seth och snabbt för honom. Men han fick aldrig ned Seth en endaste gång. Istället blev han tvungen att hitta på nyare och nyare regler för att vinna. Först blev det en ”bäst utav 2”-match och efter det blev det en match utan diskvalificeringar. När väl Baron verkade vara på väg att vinna med hjälp utav dem extra regler han infört och Lacey slagit Seth på kulorna så stormade Becky Lynch in för att rädda sin kille och bli mannen som står upp för sin man. Becky tryckte dessutom ned Laceys näsduk i hennes käft och spöade upp henne efter noter. Seth vann tillslut då en extra domare kommit in och blivit beordrad att räkna. Titeln förblev försvarad. WWE ska ha lite beröm för att dem vågade ”förstöra” en huvudmatch på ett sådant här event. Det blev mycket underhållning men långt ifrån en riktig wrestling-match och att ha den som huvudakten på en PPV är modigt och kan vara snäppet till dumdristigt. Det gick ju dock vägen och segmentet blev ganska roligt. Detta var klart en mycket underhållande PPV. Nu ser jag fram emot Extreme Rules om bara några veckor. PPV:sen duggar tätt just nu. Fantastiskt.
YES! YES! YES!


Stomping Grounds som gick av stapeln i söndags är en helt ny pay-per-view från WWE och den var raka motsatsen på vad vi bjöds på under Saudiarabiens Super ShowDown (läs vår recension här) tidigare den här månaden. Publiken i Tacoma Dome i Washington var helt i extas och väldigt bra på att jubla och bua, det gjorde hela showen ännu bättre. Man märkte att alla involverande Superstars var hungriga på att bjuda på riktigt bra och fartfyllda matcher där storybitarna kändes mer involverande under showen jämfört mot tidigare PPV:s den senaste tiden. Jag skulle dock gissa på att det är någonting som måste göras då tittarsiffrorna har varit rekordlåga det senaste halvåret, och nu när WWE får konkurrens för första gången på extremt länge med All Elite Wrestling som i slutet av augusti bjuder på sin tredje pay-per-view All Out, vilket sålde slut på 15 minuter. AEW:s pay-per-view Double or Nothing i maj bjöd på några riktigt grymma matcher och nu är det bara för WWE att skärpa till sig då de trots allt har sjukt många bra wrestlare som ej används fullt ut, vilket jag skulle tro är rädslan för att de kan bli skadade.

Jag har aldrig riktigt satt mig in i 205 Live på WWE Network utan jag har alltid nöjd mig med att se på veckoavsnitten av Raw och SmackDown LIVE på YouTube samt kollat på NXT och deras pay-per-views på WWE Network, men av det jag har sett då och då under det senaste året så har det alltid bjudits på riktigt bra wrestling och likaså fick vi det i den här i matchen mellan Tony Nese, Drew Gulak och Akira Tozawa om Cruiserweight-bältet i en triple threat-match. Nese förlorade sitt bälte men jag har fått känslan av att han mer gillade att jaga bältet än att vara en champion så det var kul att se Gulak som ny ägare av bältet även om jag höll på Tozawa.

Matchen mellan Becky Lynch och Lacey
Evans var också riktigt underhållande trots att man märker att Lacey inte riktigt har blivit varm i kläderna än då hon missade några spots. Men att hon är en bra karismatisk heel räcker långt för mig. Då hon slängde sin svettiga servett som hon just torkat sig under armarna med på Becky vartefter Becky tryckte ner servetten i munnen på henne var både kul, oväntat och nasty. Jag skulle gissa att det var en homage till Lynch hjälte Mankind och hans Mr. Socko-socka som han brukade trycka in i käften på sina motståndare. Även Laceys story tillsammans med Baron Corbin kan nog bli skoj och hinner utvecklas under dessa tre veckor fram tills nästa PPV när de möter Lynch och hennes kille Seth Rollins. Domardelen med Evans under main eventet Corbin mot Rollins var roligt men kändes något för långt och utdraget. Matchen slutade lite oväntat och kul om än smått ostigt men det kändes bara så perfekt. Becky ÄR The Man... och Lacey är The Lady.

Ricochet fick sin första singelmatch i main rostern mot Samoa Joe, och vilken match det var sen! Jag älskade hur han gick ut som vinnare och att vi fick se Triple H gratulera honom backstage där en massa andra Superstars stod och gjorde samma sak. En av personerna var Otis i Heavy Machinery som utbrast "I LOVE YOU RICKY!!" då hans tag teams låt började spelas i bakgrunden och han och hans tag team-partner Tucker går ut mot ringen i sin gångstil som hyllar det gamla tag teamet The Bushwhackers. Det var det här jag menade med att jag tyckte om att vi fick se mera backstage- och andra videos berättarmässigt, bara en sådan liten sak gjorde att den här PPV:n kändes väldigt levande och äkta. Heavy Machinery-matchen var även deras första i main rostern efter de blev draftade från Triple H skötebarn NXT. Otis och Tucky mötte efter mycket tjat Daniel Bryan och Rowan i ringen och även den matchen var riktigt underhållande.

Underhållande var även Kevin Owens och Sami Zayn mot The New Day, Roman Reigns mot Drew McIntyre och Kofi Kingston mot Dolph Ziggler. Bara en sådan grej som att Alexa Bliss (läs min recension på hennes WWE 365-dokumentär här) är tillbaka gjorde mig riktigt glad och det var en fröjd att se henne och Bayley fightas och gnabbas, och kommer nog bli minst lika kul under nästa PPV Extreme Rules. Alla bjöd på underhållande matcher på ett eller annat vis och jag är sjukt nöjd med galan överlag då det var något av det bästa jag sett från main rostern under det senaste året. Nu fick vi samma kvalité under själva wrestling-matcherna som på NXT:s pay-per-views och det är alltid bra, speciellt nu i tider då det finns konkurrens på marknaden. Nu håller jag tummarna på att kvalitén fortsätter att hålla i sig för i så fall bådar det gott!