Sidor

onsdag 19 juni 2019

Escape Room (2019) recension

NO! NO! NO!


Zoey, Ben, Jason, Mike, Amanda och Danny får alla en mystisk kub som efter lite problemlösning visar sig innehålla en inbjudan till ett spel med rum där fokus ligger på att lösa gåtor och pussel för att utveckla sitt inre jag. Det ska snart visa sig ha en ännu större insats.

Den här filmen är regisserad utav Adam Robitel (The Taking, Insidious: The Last Key) och ska vara en sorts skräckfilm i samma tema som Saw-filmerna. Jag tycker dock att dessa filmer allt som oftast är mer som thrillers än skräckfilmer men kanske borde kategoriseras som psykologisk skäck. Den här filmen tycker jag nog enbart är en thriller och är på ett sätt intressant gjord men jag tycker den faller rätt platt med rummens hållbarhet att vara rum. Det blir påtagligt ganska snart då andra rummet är ganska stort och ser ut som en miljö ute i naturen. Jag kan dock köpa det då det går att göra stora rum i stora byggnader men det är en rätt så underhållande och kittlande tanke att leka med att rumidén faller bort litegrann. Till skillnad från när Saw-filmerna kom så hade jag mer behållning utav dem än vad jag hade kring denna film men troligtvis så handlade det om att konceptet var rätt så nytt på den tiden. Man har dock stött på samma koncept i Cube-filmerna men i och med första Saw-filmen så utvecklades konceptet något. I denna film försöker man dra ut det lite och vrida och twista det en aning men ändå faller det något. Tycker ändå att rummen är ganska fantasifulla och kreativa på sitt eget sätt så för den delen är det ingen fara.

Skådisarna är det inget större fel på. Taylor Russel (Lost in Space, Waves) gör en trovärdig smart och tillbakadragen men samtidigt ledande Zoey Davis. Hennes rollfigur går en aningens ur karaktär på slutet men det kan ju ses som personlig utveckling om man vill. Logan Miller (Scouts Guide to the Zombie Apocalypse, Love, Simon) gör den livströtte, fattiga och humane samt jordnära Ben Miller mycket bra och fångar dem mänskliga dragen i en karaktär utan hopp på nått som ändå bryr sig om allt. Jay Ellis (Movie 43) är okej men inte märkvärdig som den oerhört egocentriske Jason Walker. Tyler Labine (Tucker and Dale vs. Evil, Rise of the Planets of the Apes) gör sitt jobb som den jordnära och drivne Mike Nolan. Deborah Ann Woll (True Blood, Daredevil) gör en stark men även psykisk svag Amanda Harper utan att sticka ut nämnvärt och det samma gäller för Nik Dodani (Murphy Brown, Alex Strangelove) som den naive och bortkomne Danny Khan. Skådisarnas insatser påverkar filmen men inte så jättemycket då insatserna i många filmer nuförtiden ändå oftast är helt ok. Det är ibland svårt att få det där lilla extra som man saknar som verkligen får en att haja till att: ”Shit vad bra detta var”.

Filmen som helhet är rätt så underhållande och funkar bitvis. Bästa scenen är nog i det psykedeliska rummet vilket ger även den som tittar en liten tripp. Vi har dock sett denna sorts film förut och den här är nog den sämsta utav dem på detta tema. Filmen förstörs tre gånger på slutet vilket är tre scener för mycket för att man ska fatta att det ska komma en uppföljare och den sista gången ger det mer sken utav att det ska bli en serie istället. Vill någon förklara för mig varför man försöker fånga lite poäng med att nämna vegansk hundmat i ett större sammanhang så skulle jag bli glad. I filmen verkade det både vara för komisk poäng och för att säga nått som någon tyckte är viktigt. Välj själv om du vill se filmen.
YES IS DEAD!


Regissören Adam Robitel har ingen vidare lång meritlista, kortfilmen The Taking från 2004 och har därefter regisserat en kortfilm och små bakom kulisserna-dokumentärer till extramaterialet på Insidious: The Last Key (2018) fysiska utgåva. Escape Room (2019) är hans långfilmsdebut.

Man märker snabbt att han har gått efter ett klassiskt koncept med karaktärer som alla känns väldigt klichéartade. Vi har den blyge och tafatta men smarta tjejen Zoey (Taylor Russell), killen som har problem med alkoholen och har ett pissjobb han inte trivs med, Ben (Logan Miller), Den malliga och störiga översittaren Jason (Jay Ellis) som å andra sidan har ett toppenjobb, lustigkurren Mike (Tyler Labine), den tuffa ex-militären Amanda (Deborah Ann Woll) och Danny (Nik Dodani) som är en typisk nörd och Escape Room-entusiast. Den gemensamma nämnaren för alla dessa är att samtliga har fått en gåtfull kub skickade till sig som de måste lösa. Den visar sig innehålla en inbjudan till ett nytt escape room där vinnaren vinner en massa pengar.

Escape Rooms är en typ av gruppaktivitet där det gäller att samarbeta för att lösa pussel och gåtor för att då komma vidare till nästa rum osv. Dessa rum är väldigt populära att besöka främst i USA och vi bosatta i lilla Sverige har ett Escape Room i åtminstone Stockholm. Nu gäller det alltså för dessa personer med vitt skiljda personligheter att samarbeta, och är alla lika genomvidriga och giriga eller finns det dem som inte bryr sig så mycket om vinstpotten och bara vill samarbeta?

Jag förundrades tidigt i Escape Room över att ljudet var väldigt välmixat då surround-högtalarna fick jobba på. Det kändes nästan som att man var instängd tillsammans med karaktärerna när de löser sina gåtor och pussel. Fotot och kameraåkningen är snygg då det blir många inzoomningar och svep. Just det här visuella och audiovisuella är den främsta behållningen med filmen för mig. Karaktärerna och deras bakgrundsstorys som berättas genom flashbacks var väldigt basic och jag kände inget med karaktärerna trots att ingen gör något dåligt jobb. Logan Miller älskade jag i Scouts Guide to the Zombie Apocalypse och Love, Simon så han var kul att se i en något seriösare roll den här gången, och Tyler Labine levererar sina repliker i vanlig komisk ordning. Det är ingen som egentligen utmärker sig, men jag fastnade lite smått för Taylor Russel som var charmig och bra på att spela en smart ledare.

Escape Room kan jämföras med en betydligt mindre blodig Saw-film. Och då menar jag verkligen mindre blodig, för det var verkligen ingen gorefest om man nu är ute efter det. Vi får istället fokus på gåtlösningar och karaktärerna, och jag gillade framförallt rummet som såg ut som en uppochner-vänd bar. Det var visuellt väldigt snyggt designat men hade lite oinspirerande pussel och fällor. Jag kanske glömde nämna att åtminstone 1 av dessa 6 personer kommer att dö i rummen? Den eller de som överlever bygger vidare på handlingen och kommer troligtvis att dyka upp i nästa Escape Room som kommer ut redan nästa år. Vi får väl se om det blir en långkörare likt Saw och Final Destination-filmerna eller om den läggs ner efter nästa film eller helt enkelt blir en trilogi. Något jag vet är att det är en populär genre, folk älskar att se folk samarbeta, bli ovänner och dö. Jag kommer definitivt se på fler filmer i serien (denna har för övrigt ingenting med filmen med samma namn att göra, som kom ut 2017) även om den inte var mer än okej. Men ibland är en okej hjärndöd thriller/skräckis precis vad man vill se och behöver.