Sidor

måndag 20 maj 2019

WWE Live, Stockholm - 11 maj 2019



När jag väl satt mig ner vid ringside på hovets ena långsidor efter tre öl och en hamburgare så vet jag inte riktigt vad som kommer att vänta mig mer än förhoppningsvis Wrestling i världsklass.

Jag känner mig ändå både avslappnad och spänd på vad som ska äga rum i Wrestling-ringen för det känns ju ändå som om i princip vad som helst kan hända. Man har ju ändå sett vad som erbjuds när man ser det streamat. Jag har nu tittat på wrestling med min vän David i snart ett år och det jag har slagits över vad underhållande och pedagogiskt över hur det kan svänga i människors liv etcetera (Det är dock en helt egen krönika tycker jag). Det slår mig när det drar igång, och Carmella och R-Truth kommer in, vad ännu mer show det är på något sätt. Man kan ju röra blicken lite mer och kolla på andra händelser på ett helt annat sätt när man ser det live. Tanken slog mig att dem höll igen betydligt mer än vad man är van att se och det i alla kvällens matcher. Min teori kring det är att det vore oerhört synd att någon skulle bli skadad under en sådan turné som denna då dem även varit i bland annat Irland och Finland. Utrymmet mellan ringen och skyddsstaketet är betydligt kortare än under matcherna i USA och själva

Richard ville ropa Daniel Bryans "Yes, yes, yes" - chant hela kvällen. Det blev dock inte av. Där emot gjorde han kycklingläten åt Kevin Owens.
staketet verkar också vara gjort utav något annat och ser mer ut som svart tyg över skyddstaket av stål ungefär som dem som används längst fram på konserter. Andrade kommer in och Carmella och R-Truth dansar tango. Denna match larvas bort lite till en början och det tar sig. Denna kväll tycker jag att det till en början är extra mycket trams och lite wrestling men på nått vis tar sig nästan varje match.

Roligast att se var nog triple threat-matchen med Daniel Bryan och Rowan, Nakamura och Rusev och The Usos samt Kevin Owens mot Kofi Kingston och kvinnornas tag team-match med Kairi Sane och Asuka mot The IIconics. Lika underhållande var det också att se kontrasten när Sami Zayn kommer in och alla sjunger med i låten och senare blir han utbuad. Man måste njuta då som wrestlare då kan jag tycka. Det är lite på pränt att man lyckats. Lika kul var det att ropa "Delete" med Matt Hardy samt att göra kyckling-ljud åt Kevin Owens. Något jag verkligen saknade när man såg det live var kommentatorerna då jag vant mig med deras olika standardsaker dem säger. Älskar när dem säger ”Ooooh” åt bitch-slaps och när dem säger: ”From out of nowhere” om attacker dem brukar göra. Jag kan nog säga att jag föredrar inramningen från USA tittat via stream med kommentatorer istället för att se det live i STHLM. Tror det är betydligt bättre att se det i USA om man ska se det live då inramningen i Stockholm var något tamare. WrestleMania är nog det ultimata att se live men det är nog oerhört dyrt. Det var oerhört kul att ha upplevt WWE Live Stockholm men jag får se om det blir fler gånger. Kan ju vara värt för att få dem mindre populära Wrestlarna ska få glänsa lite när alla fick skina med lite hyllningsrop för dem. Det måste göra mödan värt även för dem.
YES! YES! YES!


Då oktober-galan förra året blev inställd utan någon vidare förklaring från varken WWE eller arrangörerna Live Nation så misstänkte jag att det inte var tillräckligt många biljetter sålda. Det nya datumet för liveshowen blev den 11 maj 2019. Mina och Jonas biljetter bokades i augusti, så redan då var väntan jobbig till oktober. Jag kände mig som ett barn som väntade på julafton. 9 månader istället för 2. Nu har tack och lov det senaste halvåret gått rätt så fort. I oktober var det tänkt att Superstars (World Wrestling Entertainments namn för sina wrestlare) från deras måndagsshow Raw skulle dyka upp, vilket glädje många som såg förra showen här i Sverige 2017 då folk från tisdagsshowen SmackDown Live kom hit. Det blev ändrat i och med det framflyttate datumet. Det är inget som störde mig, då jag har föredragit SmackDown framför Raw den senaste tiden. Då den stora shakeupen där wrestlarna byter show nyligen hände så blev jag lite fundersam över vilka som skulle dyka upp här från SmackDown Live, och jag kan bara säga att jag är nog så nöjd med dessa Superstars som dök upp på Hovet i Stockholm. Många favoriter. Jag vill tacka Rille och Jonas som följde med, det var en fantastisk dag med god mat och några öl.

Läktarna fylls på i bakgrunden. Jonas och David är nöjda med ringside-platserna trots att det kanske
inte ser så ut.
Jag vill även passa på att säga att det var trevligt att träffa fellow nördvänner Crillecross och Paltwarrior på riktigt och snacka lite innan insläppet. Det här var en av de bästa liveupplevelserna jag någonsin har varit med om, och jag kommer garanterat att gå nästa gång WWE Live kommer hit. Även då är ringside-biljetter ett måste. Jag och Jonas hamnade på tredje raden på Parkett D och Richard fick i efterhand tag i en plats längst fram veckan innan showen. Därav alla fina foton i artikeln. Själva matcherna i sig var kanske inte det bästa jag har sett precis, men själva upplevelsen att se dessa personer live och intrycken som kom där till gjorde showen så himla rolig. Jag hade inte klagat om det höll på längre. Dessa 3 timmar gick väldigt fort och gjorde en både trött i huvudet och gav en överskottsenergi på en och samma gång.

CARMELLA & R-TRUTH VS. ANDRADE &
ZELINA VEGA

Carmella och R-Truth
Efter en kort presentation från presentatören och visning av besökarnas twitterinlägg och foton med hashtaggen #WWEStockholm, som rullade på den stora skärmen där wrestlarnas intro visas så drog första matchen snart igång. Och först ut var The Princess of Staten Island Carmella och R-Truth i en Mixed Tag Team Match, där jag direkt drogs igång och sjöng med i R-Truth låt What's Up? som han (och även numera Carmella på sina ställen) sjunger live under tiden han går in mot ringen, något som är rätt så unikt och häftigt. Dem var grymt bra på att få igång publiken så det blev rätt stämning. Det märks att R-Truth har varit med länge i gemet, och Carmellas charm sitter in i benmärgen som föredetta cheerleader för dem amerikanska fotbollslagen New England Patriots och Los Angeles Lakers. Dessa dansar sen tango till motståndaren Andrades låt Making a Difference. När han och La Muñeca Zelina Vega kliver in i ringen är jag snabbt på i kören av buande besökare med tillhörande tummar ner, vilket förvånade mig själv. Jag trodde inte att jag ville bua, men det var så lätt att dras med i och jag gjorde det med ett leende på läpparna då El Idolo Andrade skriker saker på spanska till publiken, han är en riktigt bra heel (onding) med detta beteende. Antagligen säger han något elakt och kaxigt. Några ropar "Andrade! Andrade! Andrade!" som hejarrop. Han blir irriterad då Carmella och R-Truth vill att han ska dansa med dem. Snart åker Carmellas keps av och kastas mellan Andrade och Zelina följt av en skrikande Carmella.

Andrade, Zelina Vega, R-Truth och Carmella


Det är mycket stök och stoj innan matchen drar igång, och vi fick se en del tuffa moves från samtliga. Då matchen är slut med The Fabulous Truth som vinnare vill publiken ha ett "dance break", vilket betyder att Carmella och R-Truth dansar fult i "7 sekunder", men inte fick vi se det... för helt plötsligt hör vi ett högt skrik och ett tungt gitarr-riff från högtalarna och The Freak, Lars Sullivan dundrar in mot scenen med tunga steg. Han lyfter upp R-Truth och gör sin finisher Freak Accident till följden av en buande publik. Sedan spärrar han upp ögonen och stirrar på Carmella som ser vettskrämd ut. Carmella hjälper den skadade R-Truth upp från mattan och publiken jublar. En helt klart skoj första match som gjorde att man fick mersmak! Nu väntar jag dock bara på att Carmella blir en heel igen, då hon enligt mig är en av dem bästa på kvinnofronten. Det där skrattet! Först nu på senare har jag vant mig vid henne som en babyface (wrestlingterm för en god person) och hon har passat bra tillsammans med den otroligt sköna, naive och korkade R-Truth som tagteamet The Fabulous Truth. Vi får se vad som händer efter nästa pay-per-view Money in the Bank.

Lars Sullivan
The Hardy Boyz tema Loaded spelas och Matt Hardy kommer ingående för sin match mot Samoa Joe. Men innan han ens hinner halvvägs in mot ringen så attackerar The Samoan Submission Machine Joe honom bakifrån och tar tag i en mick och säger något i stil med att "Matt Hardy är skadad. Så han kan inte komma till matchen idag" följt av en publik som både skrattar och buar. Nähepp, blir inte matchen av? Tänker man då i några sekunder. Det är wrestling. Det är klart den kommer bli av, men inte just nu...

CHARLOTTE FLAIR VS. NAOMI

Charlotte Flair
Istället får vi en match mellan två riktigt tuffa kvinnor, då The Queen Charlotte Flairs mäktiga temalåt Recognition drar igång och hon ställer sig i sin pose och vandrar ut mot ringen. Självklart ropade man "wooooo". Här hoppades jag på att få se henne möta The Man Becky Lynch, som var med på europaturnén och mötte Charlotte i sin hemstad Dublin två dagar tidigare. Men Flair berättar då i micken att hon vill möta någon som är värdig att möta henne. Så utspringandes kommer den färgglade och grymma Naomi med ett stort smile. Jag reagerade direkt på hur kort den ståtliga Charlotte var, hon framstår som väldigt lång på tv. Men det har nog med kameravinklar att göra, och att hon ändå är längre än många av sina kollegor med sina 1,78. Hon ser ändå riktigt tuff och tjusig ut, och jag uppskattar verkligen henne som en heel. Här blir tillropen för båda både positiva och negativa, och det känns som att båda får skina och visa sina atletiska moves.

Charlotte Flair och Naomi
Det var en fröjd att se dessa två fightas, och extra kul då jag följt Naomi så länge via WWE Networks serie Total Divas. Jag är glad över att hon och hennes man Jimmy Uso får vara ute och resa tillsammans. Det var en underhållande match där Charlotte inte helt oväntat gick ut som vinnare.

DANIEL BRYAN & ROWAN VS. RUSEV & SHINSUKE NAKAMURA VS. THE USOS

Rowan och Daniel Bryan
Här näst blev det en Triple Threat-match mellan SmackDown Tag Team Champions The New Daniel Bryan och Big Red Rowan mot The Usos, The Bulgarian Brute Rusev och The King of Strong Style Shinsuke Nakamura. Och självklart är även Rusevs förtjusande fru The Ravishing Russian Lana med. Jag är SÅ glad över att Bryan fick ett okej att komma tillbaka efter en skada som höll i sig i några veckor strax innan europaturnén. Då han är en av mina favoriter så var det verkligen kul att se honom, speciellt nu som den fantastiska heel han är tillsammans med Rowan, bärandes på tagteam-bältet som dem vann på tisdagens SmackDown-avsnitt. När The Usos kommer in i arenan och deras temalåt Done With That drar igång så var det svårt att stå stilla, utan jag var bara tvungen att gunga med huvudet och sjunga med i refrängen "down since, day one ish". Även Shinsukes låt är populär då jag och publiken sjöng med i melodin.

Shinsuke, Lana, Rowan, Daniel Bryan och The Usos
Den här matchen drar mer eller mindre igång med att Rusev och Rowan gör ett styrketest. Det är inga små män det här, men Rusev som annars ser så stor ut såg inte lika stor ut längre då han höll upp händerna mot en man som är över 2 meter lång. Då Rowan numera kommer ut i metal-t-shirts så hade han denna gången på sig en tröja med det svenska bandet Hammerfall vilket var lite skoj. Det var mycket lek i matchen, och det tog ett tag innan det gjordes riktiga moves. Tvillingarna Jimmy och Jey Uso står och äter OLW-popcorn i sin ringhörna under styrketestet till en publik som brister ut i skratt. Då wrestlarna under house showerna tar det lugnare för att inte bli skadade så tycker jag att dem underhåller väldigt bra på det här sättet. Daniel Bryan och Rowan går ut som segrare efter att till slut ha spöat upp Jey och Jimmy Uso, Nakamura och Rusev.

THE IICONICS VS. ASUKA & KAIRI SANE

The IIconics
Peyton Royce och Billie Kay i duon The IIconics har inte haft det så lätt sedan dem debuterade i main rostern på SmackDown i april 2018. Dem har blivit bokade som riktiga comic relief-karaktärer som förlorar sina matcher eller fuskar sig till vinsten. Det är först nu på senare som det känns som att folk har tagit sig till dem. Personligen tycker jag att dem har varit otroligt sköna och störiga heels redan från början, men tyvärr har reaktionerna på deras tal innan dem går ut i ringen varit svala från publiken. Först nu efter att de blev Women's Tag Team Champions efter att Kay gjorde en pin på Bayley under WrestleMania förra månaden så har det tagit sig. I vanlig manér så proklamerade tjejerna att Stockholm var kallt, blött och smutsigt när deras entré påbörjades. Detta följdes så klart av en publik som buar. Jag var en av dem få som ropade med i "iiiiicoooonic!". Deras gälla och irriterande röster skar sig inte lika mycket live som på tv. Det är nog endast The IIconics som lyckas med att få den australiska dialekten att låta ful och jobbig, vilket annars är en av mina favoritdialekter.

Asuka och Kairi Sane
Nu var det deras tur att försvara sin titel mot inga mindre än The Empress of Tomorrow Asuka och The Pirate Princess Kairi Sane. Asuka är en av de Superstars jag hade sett fram emot att se mest sedan WWE utannonserade att showen skulle komma hit igen. Och att hon fick med sig Kairi Sane som jag följt i NXT var en stor bonus. Hon var en av mina absoluta favoriter där, så det kunde inte ha blivit bättre och mer passande med hennes call up till main rostern för en månad sedan. Här fick vi se en del snygga moves främst från Kari och Asuka, med polaren Jonas ropandes "Ganbare, ganbare!" (tillrop på japanska som betyder typ "kom igen", och "heja") när The IIconics ligger i överläge och publiken buar åt deras fulknep. The Pirate Princess ville avsluta matchen med sin finisher Insane Elbow från topprepet. Dock dras benen upp på Peyton som ligger på mattan och The IIconics går segrande ur matchen.

MATT HARDY VS. SAMOA JOE

Matt Hardy
Nu hände det man hade hoppats på. The Hardy Boyz låt drog igång igen och Matt Hardy går ut i ringen och gör ett litet tal där han kallar ut Samoa Joe till ringen efter det tidigare segmentet då Hardy blev överfallen bakifrån. Joes hårda och gungiga låt Destroyer drar igång och publiken ropar "Joe, Joe, Joe" synkroniserat till låten. Det här skulle jag nog säga var en av de mer intensiva och kortare matcherna under kvällen. Jag förundras alltid över hur pass smidig och vig Samoa Joe är med sina rörelser.

Matt Hardy och Samoa Joe
Efter att Matt Hardy kom tillbaka i mars efter sin skada som höll i sig i över ett halvår så kom han tillbaka mer trimmad och fit än någonsin under sin karriär på över 20 år innanför och utanför WWE. Då jag älskade hans förra karaktär Broken Matt (i Impact Wrestling) och Woken Matt (i WWE) så kom han nu tillbaka som den klassiska "tråkiga och normala" Matt Hardy. Men jag är otroligt glad över att han är tillbaka, och hans "delete, delete, delete"-rop lever kvar, dessa var jag och en stor del av publiken med på att ropa med i. Allt avslutades med att Joe gick ut som vinnare när matchen blev stoppad av domaren efter att han gjorde sitt grepp Coquina Clutch på Matt som började "svimma".

KOFI KINGSTON & XAVIER WOODS VS. KEVIN OWENS & SAMI SAYN

Sami Zayn
Presentatören kommer tillbaka ut och presenterar kvällens main event. Det skulle bli en match mellan The Dreadlocked Dynamo Kofi Kingston och The Prizefighter Kevin Owens. Då Kofi vann WWE Championship-bältet över Daniel Bryan på WrestleMania förra månaden så vill han nu försvara det. Han håller ett litet tal och tackar publiken för stödet efter ett lång "you deserve it!"-rop. Kevin Owens var dock inte så sugen på att slåss. Utan han strosade mest omkring utanför ringen och tittade in. Och när han väl var inne så satte han sig bara på vänstra ringhörnans pelare. När väl matchen kommer igång så kommer Kevins polare Sami Sayn in mot ringen med en entusiastisk publik som sjunger med i melodin till hans temalåt Worlds Apart. Den är så otroligt catchy att sjunga med i, och det är alltid lika kul numera att se en heel så omtryckt när han kommer in till introt, för att sedan bli buad när han gör sitt tal. Likt The IIconics så talar han illa om publiken följt av en massa buande folk. Han ger sig på Kofi och Kevin blir diskvalificerad. Kofi vill då att det ska bli en No Disqualification-match mellan dessa 3 och hans kollega och polare Xavier Woods i deras gemensamma grupp The New Day följt av en jublande publik som tycker att det lät som en bra idé.

Kofi Kingston, Kevin Owens och Xavier Woods
Då nästan allt är tillåtet i en No DQ-match så tar det inte lång tid tills publiken ropar "we want tables!". Och till slut drogs ett bord ut från under ringen och vecklas ut inne i den. Xavier går upp på pelaren och hoppar ner på en groggy Owens som brakar rakt ner genom bordet med en svettig Woods ovanpå sig. Det var riktigt häftigt att se. En av de roligaste grejerna som hände i matchen var då publiken ropade "slå han på käften, slå han på käften, slå han på käften" vilket Kingston snappade upp, tittade på publiken, sedan Owens ansikte då han höll upp huvudet på honom, sedan publiken igen. Sedan "baaaam" och Owens ligger i backen. Matchen är snart slut och The New Day går ut som segrare med publiken ropandes "New Day Rocks, New Day Rocks, New Day Rocks". Eller går ut gör dem inte. Kofi och Xavier stannar kvar efter showen och tar selfies tillsammans med publiken. Jag, Jonas och Richard stannar kvar och tittar på. Vi går dock aldrig fram själva och tar en då det var så mycket folk. Man märkte verkligen hur både Kingston och Woods njöt av uppmärksamheten, och det var verkligen kul att se. Efter 11 år i WWE så stoltserar nu Kofi med WWE Champions-bältet och förtjänar all uppmärksamhet han kan få. The New Days temalåt New Way, New Day dunkar ut ur högtalarna under dessa cirka 20 minuter som dem hänger kvar efteråt. Och till slut säger några anställda på Hovet att det är dax att gå hem. Vi går där ifrån nöjda och belåtna med kvällen. Det var länge sedan jag buade, skrattade och framför allt log 3 timmar i sträck.