Sidor

måndag 20 maj 2019

The Girl in the Spider’s Web (2018) recension

YES IS DEAD!


Rättvisans hämnaren Lisbeth Salander får ett uppdrag att tanka ner topphemliga vapenkoder
som kan få förödande konsekvenser. När intresset för dessa verkar vara fler än bara några stycken så finner sig hon tillsammans med sin vän, journalisten Michael Blomqvist, inlindade i dem ryska spindlarnas nät.

Denna Fede Alvarez-regisserade film ska ha beröm att det används en hel del vyer över Stockholm och ger sken utav att vara inspelad där. Den innehåller mycket snyggt ljus och snygga kameravinklar. Jag gillar den något mörka diskänslan med en massa färgnyanser i det hela vilket ger filmen en viss känsla. Med en del  avsaknad utav musik inne gav det ytterligare ett stämningsfullt bidrag till filmen. Handlingen funkar också bra men varför en sådan här grej skulle passera Sverige kan ju tänkas lite konstigt? Det kanske just är därför det gör det.

Filmen innehåller ett kärt återseende med en knepig relation som ingen kan fatta den riktiga utgången på. Mest överflödigt är att det skulle finnas ett översmart barn med i filmen. Hans medverkan kunde ha lösts på ett annat sätt men det verkar som dem ville ha med ännu ett moment utöver allt annat som är typiskt en action-thriller. Filmen är en typisk actionfilm med en kvinna i hjälterollen och det görs ganska bra. Det känns som en del utav djupet uteblev då denna amerikanska variant utav den svenska dito hade ett betydligt långsammare tempo. Ett snabbare tempo gör ju att en del moment förhastas och en del viktiga detaljer kan utebli. Skådespelarnas insatser är helt ok då ingen är exceptionellt bra eller dålig.

Överlag så kan du se denna film om du inte sätt den. Det är underhållning och action men inget ut över det vanliga.
YES IS DEAD!


Det var på tal om att hela Millenium-trilogin skulle komma som engelskspråkiga remakes, men efter 8 år så kändes det inte lika troligt längre. Då jag såg trailern till den här filmen så tänkte jag direkt att det var uppföljaren, men istället får vi här en ny film i serien som bygger på fjärde boken i som för övrigt inte är skriven av Stieg Larsson, utan David Lagercrantz. Även dessa böcker handlar om Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist.

Den här gången får vi se brittiska Claire Foy mantla rollen som Salander. Den datorhackande tom boy-gotharen som filmen centrerar runt. Hon gör rollen helt okej, och känns så där lagom mystisk. Men hon övertygar mig inte på samma sätt som både Rooney Mara gjorde i The Girl with the Dragon Tattoo och Noomi Rapace gjorde i den svenska originaltrilogin. Jag kan dock inte sätta fingret på varför lustigt nog. Trots bra svengelska. Som Millenium-journalisten får vi se svenska Sverrir Gudnason. Jag har alltid gillat honom som skådis. Men i den här filmen känns han alldeles för ung och mesig. Speciellt i jämförelse med de mer hårdnackade Mikael Nyqvist och Daniel Craig.

Handlingen kände jag var lite tafatt och smått oengagerande, men där emot gillade jag actionscenerna som var snyggt filmade med många svepande kameraåkningar. Speciellt tyckte jag biljakten var häftig. Lisbeth tycker dessutom tydligen om att åka pulka, utan pulka. Detta får vi nöjet att se hela 3 gånger i detta vintriga Sverige. Miljön med mycket skog, snö och även lite stadsmiljö är snyggt fotat. Allt har ett litet skimmer av blått i sig, och många skarpa färger och kontraster. Något som får filmen att se levande och samtidigt serietidningsaktigt ut. Det är så vanligt att filmer inom denna genre är gråa, så det kändes bra att den bröt normen där. Trots att handlingen inte var den roligaste och blev rätt så kliché så lyckades den ändå underhålla främst med det visuella språket, och då även Claire Foys smått gotiska utseende. Jag hade dock hoppats på något bättre än vad vi fick.