Sidor

måndag 20 maj 2019

Piercing (2018) recension

AWESOME!


Reed försöker hitta sin plats i sin allt för tråkiga vardag att stoppa sin tristess men trots att han har fru, barn och jobba så känner han sig enbart som en i mängden och det krävs något extra för att hitta spänning i vardagen. Han kommer så småningom på vad det är han behöver göra och på en jobbresa så ska hans plan strida i verket på ett noga utvalt hotellrum.



Den här filmen ger mig en skön 70-tals känsla och designen på rummen och övriga miljöer är bidragande till detta. När dem animerade transportsekvenserna kommer ger det ett intryck till att hela filmen bara skulle kunna betraktas som en enda fantasi och dröm utav den ena huvudkaraktären Reed (Christopher Abbot) som ger ett väldigt stelt och frånvarande intryck fast då mycket bra spelat. Han är dessutom brilliant i övningsscenerna ihop mer ljudeffekterna vilket jag tycker är filmens starkaste scen i sin obehagliga leverans då det lämnar åt fantasin hur han tänker sig sitt utförande. Mia Wasikowska som horan Jackie levererar också en övertygande roll i en person som inte verkar bry sig nämnvärt om sitt kommande eller vad som händer denne. Hon är samtidigt påtänt nyfiken på den kufiskt skruvade Reed och vill veta vad denne kan ge henne. Filmen innehåller även några psykedeliskt skruvade scener som kan upplevas både som komiska men mest lämnar lite åt tankarna. Men sådana filmer tilltalar mig rätt mycket än tvärtom. En skulle kunna säga att filmen handlar om hur långt man skulle kunna vara beredd att gå för att tillfredsställa sig med smärta och att den på så vis skulle romantisera våldssex. Om man tänker åt andra hållet då och tänker att hur konstig kan man inte bli om man redan fått en dålig start i sitt liv. Det är så mycket som kan hända och det finns inget facit. Filmen lämnar mycket att tänka på och innehåller en hel del oväntade hopp så den är klart mer än sevärd om inte för det så åtminstone för estetiken. Bra och effektfull film. Gillar du stämningen i Maniac så är denna filmen även för dig.
AWESOME!


Den japanska författaren Ryū Murakami är känd för sina noveller med teman om människor, mord, desillusion, surrealism och drogbruk. Hans noveller har tidigare blivit filmatiserade, där den för mig mest kända filmen är Audition (1999) regisserad av Takashi Miike. Den här gången är det regissören Nicolas Pesces tur efter sin regidebut med The Eyes of My Mother från 2016. Piercing visades på Cannes filmfestival i Januari 2018, och gick upp på bio först 1 år senare med väldigt blandad kritik. Blu-ray-releasen med det intressanta omslaget som låg på nätta 99 kr gjorde mig intresserad.

Piercing var en rätt så intressant filmupplevelse. Den giallo-inspirerande öppningsscenen med psykedelisk musik satte tonen väldigt snabbt. Snart blir vi introducerade till Reed (Christopher Abbott), hans fru Mona (Laia Costa) och deras bebis. Det är här desillusionen och surrealismen kommer in, då bebisen säger "you have to do it" med mörk och demonisk röst. Jag skulle nog våga kalla Piercing för en svart komedi, då både jag och Richard fnittrade till och sade "WTF" vid flera tillfällen. Sia… förlåt, Mia Wasikowska har jag tidigare fastnat för i mera udda roller, så som i David Cronenbergs Maps to the Stars. Här gör hon en väldigt bra karaktär i den prostituerade Jackie. Hennes bredd som skådespelerska är perfekt för den här rollen, då hon går från söt och sympatisk till utstuderande och psykotisk i nästa. Även Abbott som jag tidigare mest har sett i tv-serien Girls gör ett riktigt bra jobb.

Jag satt och vred mig lite av obehag i vissa scener som kändes något jobbiga att titta på, men jag ville samtidigt se vad som skulle hända här näst, då det kändes som att nästan vad som helst kunde hända mellan Reed och Jackie. Fotot var otroligt snyggt, jag gillade även settingen, från det mörka hotellrummet till scenen utomhus vid sjukhuset och Jackies snyggt inredda hem. På den fronten var allt top notch.

Speltiden klockar in på 1 timme och 15 minuter innan eftertexterna börjar rulla, så det kan nog anses vara i kortaste laget. Med det intensiva tempot mot slutet känns Piercing kort, men det är inget jag ser som något negativt. Filmen hann trots det berätta en intressant story som tåls att tänkas på i efterhand. Det finns mycket man kan tolka lite hur som helst och jag fick dessutom lite American Psycho-vibbar. Det i min bok gör Piercing värd att se.