Sidor

måndag 20 maj 2019

Captain Marvel (2019) recension


AWESOME!


Vers har drömmar om sitt förflutna som hon inte minns något ifrån. Hon tränas utav Yon-Rogg för att bli en Starforce-militär ledd under Supreme Intelligence. När ett uppdrag leder in en Skrull-fälla så rör Skrullsens förhörsmetoder upp saker i Vers huvud och sökandet efter Dr. Lawsons forskning leder ner till jorden där saker och ting börjar kännas bekant.

Denna Marvel-film är regisserad utav Anna Boden (Half Nelson och Sugar) och Ryan Fleck (Half Nelson och Sugar) och baserad på, i svenska ögon sätt, en relativt okänd hjältinna i Marvels superhjälteuniversum. Man kan vara bekant med henne om man i Sverige vågat sig utanför landets gränser i sökandet efter serier och är välbekant med Marveluniversumet eller har läst, i Sverige utgivna, Mega Marvel under 1990-talet samt en del andra serier som kom på 1980-talet. Filmen är spännande och håller tittaren på helspänn nästan hela tiden (vilket är Marvel-filmernas specialitet) även fast det finns utrymme med scener för utvecklande karaktärsdjup. Det är en mycket snygg film men det känns som att det är svårt att göra fula filmer nuförtiden men det finns säkert en hel del och beror väl mycket på vad man jämför med osv. Jag upplever att man använt riktiga kostymmasker på en del utav Skrullsen för att få till ytterligare en dimension utav äkthet som annars lätt försvinner ju mer man använder animation och effekter.

Skådespeleriet är stabilt och vid det här laget är man van vid Samuel L. Jacksons leverans som Nick Fury och den har växt in i mig mer och mer. Brie Larson (Room och Kong: Skull Island) är också bra som Captain Marvel vars vilsenhet och känslomässiga svängningar övertygar. En utav filmens absolut bästa insatser gör Ben Mendelsohn (Rouge One och Dark Knight Rises) som skrullen Talos. Han är humoristisk, känslosam och energisk i kampen för det han vill nå. Jude Law (The Grand Budapest Hotel) är också stabil som den stränge, hårda men raka Yon-Rogg. Handlingen är rätt bra och behövs för att fylla i små saker i vägen till kommande Avengers-filmen Endgame. Storyn har också några bra poänger i att det kan vara svårt att hitta sig själv och vem man tycker att man är. Samtidigt innehåller den ämnena kring att bara för att man utvändigt eller baserat på vad som gjorts gällande utav den bild som placerats ut av någon samt vad några har gjort tidigare så behöver det inte per definition betyda att dem som man vill anklaga för något är onda. Dessa ämnen har Marvel-filmerna överlag varit mycket bra på att ta upp på ett smart sätt. Det tycker jag också är en grej som jag tycker serietidningarna var bra på. Jag undrar lite kring en detalj på slutet som känns rätt lustig och det är nått jag inte minns om huvudkaraktären men det kan säkert stämma. Dock finns det nått som gör att jag inte tror det. Överlag kan jag nog säga att den är klart sevärd om man gillar Marvel-filmerna men det är knappast deras sämsta men inte heller den bästa. Klart du ska se den ändå och det särskilt om du vill se en pensionär bli spöad bland folk på ett tåg.